tisdag 14 december 2010

Kristianstads Kommunfullmäktige

Trams och åter trams.

Våra kära allianspartier, modiga som de är, vågade ens inte föra samtal med oss efter det stod klart att vi ökat från tre till nio mandat. Istället känner man sig nödgade att samarbeta med Miljöpartiet + Åhuspartiet. Ingen enkel skuta att styra för kommunstyrelsens ordförande Bengt Gustavsson.

Tydligen har mupparna i miljöpartiet känt sig tvungna att spänna musklerna lite gentemot sina nyfunna allianskollegor, och har drivit igenom ett lika muppigt förslag om att inrätta någon sorts tidsbegränsad kommitté om 24 månader, för att som det heter - "komma tillrätta med utanförskap". Detta arbete hade mycket väl kunnat inrymmas i nämnden för Arbete och Välfärd (fd socialnämnden).

Men nej då, mupparna måste givetvis klödda till det å ha sig. Frågan verkar vara synnerligen viktig, inte på grund av utanförskap i sig kanske, utan snarare på att valresultatet inte föll alla i smaken. Kan det månne bero på att ett visst parti tredubblade sig i valet kanske?

Nåja, jag är högst tveksam till om detta kommer lösa några problem med utanförskap. Jag hoppas bara det inte kostar skattebetalarna i Kristianstad allt för stora summor när vi skapar "hittepå" nämnder och kommittéer med anledning av att 12,25% av Kristianstadsborna råkade ha "fel åsikter" på valdagen.

Bra dock att vi samlar både buss och tågförbindelser under ett och samma tak - ett riktigt resecentrum, det behövs!

söndag 12 december 2010

Å där kom den ja...

Då har Sverige berikats med sin första självmordsbombare. Nyheten toppar alla dags- och kvällstidningar, bloggen politiskt inkorrekt slår nya besöksrekord, alla möjliga och omöjliga "experter" uttalar sig och ojjar sig.

Största bekymret för delar av "etablissemanget" tycks inte vara risken för dödsoffer i julhandeln. Nej, man ser ett mycket större hot. Händelsen kan ge SD större stöd i opinionen, något som enligt vissa människor är fan så mycket värre. Jag menar, folk dör i trafiken varje jul - vad gör det om några dör på grund av självmordsbombare?

Jag ska sluta vara ironisk. Jag tror det är tillfälle att fundera på den där debattartikeln i Aftonbladet där man uttryckte att Islam är det största hotet mot Sverige. Västvärlden till och med.

Men vad är faran med Islam? Är alla muslimer potentiella terrorister? Såklart inte, de flesta är inte så hemska alls faktiskt, jag känner flera av dem. För att förstå faran med Islam vill jag rekommendera människor att sätta sig in i hur det var i Sverige för en sisådär 500 år sedan. Då halshögg vi häxor och eldade upp dem på bål, på högst godtyckliga grunder.

Vilka ideér och tankar drev oss i Sverige att de facto ha ihjäl människor som inte utgjorde något hot? Den som gått ut grundskolan känner säkert till att det var kyrkan och kristendomen som låg bakom. Sen hände något som vi i dagligt tal kallar "upplysningen". Vi förminskade kyrkans makt i samhället, kyrkan var inte längre staten utan vi gled mer och mer över till ett folkstyre. I dagligt tal kallat demokrati. Vi blev något mer moderna i vårt tankesätt.

Åter till självmordsbombaren. För att försöka få någon som helst förståelse kring hur en människa är i stånd att inte bara döda andra oskyldiga människor, utan även ha ihjäl sig själv på kuppen, så får vi ha ett perspektiv likt det vi hade i Sverige för 500 år sedan.

Islam har aldrig genomgått någon upplysning. I grunden finns mycket starka "skydd" inom Islam mot just idéer och tankar som hör 2000-talet till. Jag vet inte om det är en omöjlighet att reformera Islam, jag vet bara att vi i lilla Sverige inte kan göra någonting för att påverka denna ideologi.

Återigen, detta betyder såklart inte att varje muslim är en potentiell självmordsbombare. De flesta har faktiskt vett nog att avstå bombbälte runt magen vilket jag tror de flesta förstår. När jag talar om att Islam är det största hotet mot västvärlden så pekar jag på just det faktum att upplysningens idéer saknas helt och hållet inom Islam. Hela religionen / ideologin lever kvar någonstans på 600 talet.

Hur löser vi detta då? Tyvärr tror jag vi kommer få se fler sådana här händelser. Och jag säger tyvärr. Förr eller senare kommer människor faktiskt dö, inte av jultrafiken utan av självmordsbombare. I Sverige. Tyvärr är jag även rädd för att media och "etablissemang" inte kommer våga fördjupa sig i problematiken i rädsla för att det kan underblåsa "främlingsfientliga" krafter. Tja, bollen är redan i rullning och det rejält.

Jag tror många vill förminska händelsen i Stockholm på grund av att "det gynnar SD". Själv är jag lite orolig att detta kommer öka polariseringen mellan muslimer och övriga människor i samhället. Det kommer i sin tur skapa fler potentiella självmordsbombare. Tyvärr.

Vi ska kritisera islamism, alla gånger. Men det är minst lika viktigt att låta upplysningens idéer få lov att slo rot inom den islamiska världen. Om det är möjligt eller ej låter jag vara osagt. Tyvärr är Islam i sig konstruerad att just leva kvar på 600 talet.

fredag 10 december 2010

Alex bangade

Hej!

Under lussevakan, närmare bestämt den 13:e December avser vi i SDU att arrangera vår första inomhusafton där vi läser poesi. Personligen tycker jag att estradpoesi är väldigt intressant, varför jag bland annat namedroppade Oskar Hanska i riksradio.

Får jag en möjlighet att väcka större intresse kring exempelvis estradpoesi, så gör jag gärna det. Det var också anledningen till att jag blev uppriktigt glad när jag såg Alexander Bengtsson på Expo läsa upp mitt förra pressmeddelande som just estradpoesi.

Och på det spåret har jag haft lite intressant samtal med min rådgiva... förlåt, Alexander menar jag. Det mynnade ut i en inbjudan till vår afton där jag tyckte det hade varit helfestligt om Alexander ville läsa upp något av sina alster.

Efter lite fundering så tackade Alexander nej. Varför han gjorde det går att läsa här. Nog om det, det står alla fritt att delta i vad man vill och likaså avböja.

Dock höll jag på att få hjärtat i halsgropen för en stund sedan. Jag har nämligen filat på ett pressmeddelande i samband med vår poesiafton, där jag skriver en riktigt dikt som rimmar och allt, som ett litet svar på Alexanders tilltag kring vårt förra pressmeddelande.

Iallafall, det pressmeddelandet har cirkulerat runt inom SDU som ett utkast, och för att illustrera hur själva pressmeddelandet skulle se ut så skrev jag dit "Inbjudna gäster" och Alexanders namn bland annat. Och så stod det i utkastet så länge, i avvaktan på besked från Alex.

Iallafall, innan vi inom SDU skickar ut ett pressmeddelande så ska detta "okejas" av några i förbundsstyrelsen, vilket också gjordes. Och där någonstans blev det lite dumt, eftersom personen (nämner inga namn) som lägger upp pressmeddelandet uppfattade att själva utkastet är okejat.

Så under någon timme idag låg Alexander Bengtssons namn ute i samband med vår poesiafton, som han sedermera tackat nej till att delta i. I sig ingen lögn dock, han har blivit inbjuden så det stämmer i sak, men moraliskt blir det lite fel eftersom han meddelat att han bangar.

Dock har jag sett till att detta rättats till, och vi kommer inom kort presentera vilka som kommer delta, det lutar åt ett känt namn kan jag faktiskt avslöja, men tänker inte vara lika snabb på "hahnen" denna gången.

För ordningens skull så riktar jag en liten ursäkt till Alexander, ens inte vi är helt perfekta alltid.

Synd dock att han bangade, men vi ska nog mötas i poesivärlden någonstans mellan hockeyfrillor och vad det nu var för något...

tisdag 7 december 2010

Lite svar på tal

Har precis kommit hem från Stockholm. Även om det inte hörs och syns speciellt mycket så kan jag lova att kulturkriget är fortfarande aktivt. Aftonbladet publicerade idag en liten debattartikel som jag skrev i helgen som kan läsas här.

Men visst smider jag planer, har tänkt vara minst lika provocerande som kulturetablissemanget drömmer om att vara. Egentligen är det ju jätteenkelt att vara modern konstnär, räcker att fundera ut något som retar upp folk. Ja då räcker det i princip att vara Sverigedemokrat egentligen, det retar tydligen upp vissa klientel så pass att det måste göra upprop och tävla i avståndstagande.

I övrigt inser jag att det behöver städas lite här hemma. Sen har jag nästan alldeles för mycket som behöver göras tror jag, lika bra att sätta igång.

Nåväl, nu klöser katten på min mage och själv funderar jag på att dricka upp kaffet. Och nej Alexander, klart jag fortfarande tänker på dig, min alldeles egna rådgivare ;)
MediaCreeper