Har fått en del kommentarer och nyfikna frågor med anledning av att min tid på "politiskt inkorrekt" uppmärksammats i dagarna av en del medier. Det har blivit någon form av prestige i att hitta kopplingar mellan PI och SD, samtidigt har jag skrivit artiklar / insändare under eget namn.
Men det kanske är så att det som finns mitt framför näsan aldrig hittas, brukar vara så när jag springer runt och panik ska hitta plånboken etc :)
Nåväl, Kristianstadsbladet väljer att göra en nyhet av detta och i sak ska jag absolut inte gnälla på innehållet. Dock ringde jag upp dem och påpekade att den där historien om att jag utgett mig för att vara journalist från Kbladet är från början påhittad. Hela historien refererar till ett samtal jag hade med en av killarna på UMR (Ungdom Mot Rasism). Samtalet var inspelat och jag har även spelat upp hela samtalet för en av Kristianstadsbladets journalister. Dock skrev de artikeln ändå, även om de höll sig till att jag var "anklagad" för att falskeligen ha utgett mig för att vara en av deras journalister.
Nåväl, jag påpekade faktiskt detta för Kbladet idag och de har lovat mig en rättelse, vilket jag faktiskt är glad över. Det är sant att jag sa att jag var journalist (vilket jag indirekt var - för PI, som egentligen är en blogg)men jag har aldrig nämnt någon tidning vid namn, därav att jag utgav mig för att vara frilans.
Och när Kbladet samtidigt kommer med "avslöjandet" att jag skrivit för Politiskt Inkorrekt, ja då kan man väl knappast säga att jag farit med osanning. PI har ungefär lika många läsare som sydsvenskan på internet så någon form av medie bör man faktiskt kunna betrakta PI som.
Dock är jag inte på något sätt aktiv på PI längre, detta eftersom jag numera är invald som politiker i Kristianstad. Och nej, SD och PI har inga kopplingar någonstans. För egen del blev jag själv tvungen att välja mellan PI och SD när det stod klart att jag var officiellt invald som företrädare för SD, valet blev det senare. Efter valresultatet har en styck artikel publicerats på PI som ursprungligen är skriven av mig och det är en insändare om kärnkraft.
Nåväl. Eftersom jag gillar olika, så tycker jag det är jättebra att "medier" som Politiskt Inkorrekt och även andra liknande siter också finns som ett komplement till dags- och kvällstidningar.
torsdag 10 mars 2011
söndag 6 mars 2011
Snipp snapp slut för i år KIK
Ni som läste förra blogginlägget känner redan till mitt hockeyintresse, synnerligen då att mitt hjärta klappar för vårt eget lag i Kristianstad, KIK. Igår var det playoffmatch mot Karlskrona, en måstematch för att hänga kvar i slutspelet och för att ta sig vidare mot playoff 3 där vi i sådana fall skulle möta Visby-Roma. Tyvärr stannade drömmen om kvalserien till hockeyallsvenskan vid just en dröm, vi lyckades tyvärr inte slå hål på Karlskrona på hemmis. Får gratulera KHK till segern och något motvilligt försöka svälja min bitterhet.
Dock måste jag uttrycka min beundran över Per Ljusteräng och hela laget. De har verkligen presterat denna säsongen och jag förväntar mig verkligen att vi får se KIK ytterligare några snäpp vassare nästa säsong. Då är jag övertygad om att vi kan ta oss hela vägen till kvalserien... hoppas hoppas!
Näväl. Inför matchen laddade jag upp med vår trogna hockeyklack som består i en högst brokig skara människor. Efter några timmars underhållande sällskap och några öl senare var vi äntligen på väg mot ishallen, mätta, belåtna, salongsberusade och inte minst peppade inför matchen. Och vad möts jag av?
Utanför hallen står kulturnämnden, den nämnd jag själv ingår i och avtäcker ett konstverk utanför ishallen. Inget fel i det, jag har själv varit nyfiken på konstverket så jag stod där en stund och språkade lite med de övriga politikerna och inspekterade "hockeytavlan" eller vad jag nu ska kalla det.
Vad som däremot slog mig var att kulturnämndens ordförande enbart var där för avtäckningen av konstverket, inte för att se matchen! Det verkade inte som att någon annan av politikerna var där för hockeyn heller. Utan sällskapet stod lite avsides i sitt egna sällskap framför konstverket för att sedan gå hemåt igen när säsongens viktigaste match i Kristianstad precis skulle börja.
Möjligen var jag den enda politikern i kulturnämnden, en salongsberusad Sverigedemokrat, som plikttroget hejade fram laget på hemmastå. Jag fick en känsla av att jag var den ende "politikern" som faktiskt var en del av folket utanför ishallen...
Dock måste jag uttrycka min beundran över Per Ljusteräng och hela laget. De har verkligen presterat denna säsongen och jag förväntar mig verkligen att vi får se KIK ytterligare några snäpp vassare nästa säsong. Då är jag övertygad om att vi kan ta oss hela vägen till kvalserien... hoppas hoppas!
Näväl. Inför matchen laddade jag upp med vår trogna hockeyklack som består i en högst brokig skara människor. Efter några timmars underhållande sällskap och några öl senare var vi äntligen på väg mot ishallen, mätta, belåtna, salongsberusade och inte minst peppade inför matchen. Och vad möts jag av?
Utanför hallen står kulturnämnden, den nämnd jag själv ingår i och avtäcker ett konstverk utanför ishallen. Inget fel i det, jag har själv varit nyfiken på konstverket så jag stod där en stund och språkade lite med de övriga politikerna och inspekterade "hockeytavlan" eller vad jag nu ska kalla det.
Vad som däremot slog mig var att kulturnämndens ordförande enbart var där för avtäckningen av konstverket, inte för att se matchen! Det verkade inte som att någon annan av politikerna var där för hockeyn heller. Utan sällskapet stod lite avsides i sitt egna sällskap framför konstverket för att sedan gå hemåt igen när säsongens viktigaste match i Kristianstad precis skulle börja.
Möjligen var jag den enda politikern i kulturnämnden, en salongsberusad Sverigedemokrat, som plikttroget hejade fram laget på hemmastå. Jag fick en känsla av att jag var den ende "politikern" som faktiskt var en del av folket utanför ishallen...
tisdag 15 februari 2011
Frick vs Federley
Hej kära blogg!
Eftersom det igår var alla hjärtans dag, hade hockeyklubben gratis inträde för alla tjejer. Det är som bekant ingen hemlighet att jag tänker med plånboken, så jag såg min chans att spara in några slantar på inträde. Resultatet ser ni på bilden!
Och ja, jag kom in gratis på "tjej"-biljett!
Så jag stod alltså i den annars så testosteronstinna klacken i tjejoutfit och hejade fram KIK som tyvärr förlorade på hemmis. För att förena nytta med nöje hjälpte jag "Legion 044" (vår lokala supporterklubb) med att samla in pengar till dagens tifo! Tifot bestod i urklippta hjärtan av papp, i både grönt och vitt, ett hjärta på varje stol i hallen. Således gick jag runt i högklackat med tifo-hinken och tävlade mot "Tulle" i vem som kunde få in flest slantar. Gissa vem som vann? ;)
En dam i 50 års åldern spanade in min häck och förklarade lite generat att hon gärna hade velat byta bakdel med mig. Det var nog första gången på säkert tio år som JAG lyckades bli generad över något! :)
Nåväl, många i mitt kära parti har givetvis kommenterat min sexiga approach. Hittils har jag fått mycket beröm över att jag är betydligt snyggare än Fredrik Federleys alternativa ego "Ursula". Dessutom anser jag att det är mer hard-core att vara "kvinna" på en hockeymatch än att låta sig fotograferas för rysk blaskdricka på något hippt inneställe. Inte bara det, som sagt, jag är fan så mycket hetare än Ursula.
Fotnot: Nej, detta är inte på något sätt sanktionerat från partitoppen, antagligen kommer Björn påpeka vilken tvättäkta fjolla jag är ;)
lördag 5 februari 2011
Diabas en del av kulturarvet
Emmaboda Granit har ansökt om att få bryta svart granit, även kallat diabas, i trakterna runt Biskopsgården i nordöstra Skåne. Det är främst Osby och Östra Göinge kommun som berörs och det finns de som är både positiva och negativa till Emmaboda Granits initiativ.
Spontant ser jag mycket positivt på en etablering av stenbrytning. Jag är själv uppvuxen i Osby kommun och minns mycket väl utflykterna till Hägghults stenbrott där diabasbrytning har ägt rum i över 100 år. Om du har vägarna förbi, missa inte dragspelsmuséet om det fortfarande finns kvar.
Stenbrytning har historisk varit en mycket tung industri och det finns många berättelser om denna näring som kommit att vara kännetecknande för skogarna runt Lönsboda. Kommunchefen i Östra Göinge har uttryckt att stenbrytningen i det närmaste bör betraktas som ett kulturarv, en hållning som jag absolut instämmer med.
Frågan är dock under vilka premisser man ska tillåta en nyetablering av stenbrytning. Jag kan samtidigt förstå de närboendes oro för buller i samband med en sådan verksamhet. Jag tycker att företrädare för Emmaboda Granit, kommunerna samt de närboende bör träffa varandra för att på ett pragmatiskt och konstruktivt sätt hitta en modell som kan fungera för alla parter.
Det finns flera positiva aspekter med att låta stenbrytning få fortsätta i nordöstra Skåne. Framför allt skapar det nya arbetstillfällen, vilket kanske i grunden är det starkaste argumentet. Att det sedan är en verksamhet som håller liv i ett kulturarv är en ren bonus. Diabas är en exportsuccé som kan återfinnas runt om i världen, framför allt i USA. Det används till gravstenar, husfasader och som fundament till statyer.
Nu är jag varken engagerad i Östra Göinge eller Osby kommun, så jag har ingen möjlighet att påverka i frågan mer än att försöka skapa opinion. I mån av tid ska jag försöka fördjupa mig i frågeställningen runt Emmaboda Granits önskan om att bryta diabas, men spontant är jag absolut positiv till initiativet.
Spontant ser jag mycket positivt på en etablering av stenbrytning. Jag är själv uppvuxen i Osby kommun och minns mycket väl utflykterna till Hägghults stenbrott där diabasbrytning har ägt rum i över 100 år. Om du har vägarna förbi, missa inte dragspelsmuséet om det fortfarande finns kvar.
Stenbrytning har historisk varit en mycket tung industri och det finns många berättelser om denna näring som kommit att vara kännetecknande för skogarna runt Lönsboda. Kommunchefen i Östra Göinge har uttryckt att stenbrytningen i det närmaste bör betraktas som ett kulturarv, en hållning som jag absolut instämmer med.
Frågan är dock under vilka premisser man ska tillåta en nyetablering av stenbrytning. Jag kan samtidigt förstå de närboendes oro för buller i samband med en sådan verksamhet. Jag tycker att företrädare för Emmaboda Granit, kommunerna samt de närboende bör träffa varandra för att på ett pragmatiskt och konstruktivt sätt hitta en modell som kan fungera för alla parter.
Det finns flera positiva aspekter med att låta stenbrytning få fortsätta i nordöstra Skåne. Framför allt skapar det nya arbetstillfällen, vilket kanske i grunden är det starkaste argumentet. Att det sedan är en verksamhet som håller liv i ett kulturarv är en ren bonus. Diabas är en exportsuccé som kan återfinnas runt om i världen, framför allt i USA. Det används till gravstenar, husfasader och som fundament till statyer.
Nu är jag varken engagerad i Östra Göinge eller Osby kommun, så jag har ingen möjlighet att påverka i frågan mer än att försöka skapa opinion. I mån av tid ska jag försöka fördjupa mig i frågeställningen runt Emmaboda Granits önskan om att bryta diabas, men spontant är jag absolut positiv till initiativet.
torsdag 3 februari 2011
Don Chang och de skånska väderkvarnarna
Don Quijote slogs mot väderkvarnarna, Don Chang (undertecknad) slåss såklart FÖR våra kära vindmöllor. Nu råkar det tyvärr ligga till som så att det ca 50-talet vindmöllor vi har i Skåne inte verkar värdesättas av riksantikvarieämbetet.
Jag har ikväll pratat med en medlem i Föreningen Skånska Vindmöllor angående detta. Jag måste berömma eldsjälarna i föreningen då de verkligen kämpar för att bevara möllorna. De går in med egna pengar för att hålla möllorna i hyffsat och fungerande skick vilket är beundransvärt.
Varför tar jag då upp detta? Precis som jag i förra inlägget var bekymrad över att Italien inte verkar lägga resurser på deras kulturarv, lika tråkigt tycker jag det är när vi i Sverige missar att hålla efter sådant som är hotat.
Och hotat är våra skånska möllor. Många finns inte längre, några är ombyggda till bostäder och ett antal står och förfaller. En del är K-märkta men inte alla. Jag tänker, i egenskap av kulturpolitisk talesman för SDU, driva denna frågan kraftigt.
För det första bör riksantikvarieämbetet budgetera pengar till att rusta upp de möllor som är i behov av detta, samt att även regionen hjälper till med pengar till underhåll av möllorna. Som tur är finns SD i både riksdag, region skåne och samtliga skånska kommuner!
Vi kan med lätthet finansiera detta genom att ta pengarna från konstfack!
Förhoppningsvis kan Miljöpartiet stödja vår strävan att bevara de skånska vindmöllorna - de vurmar ju så hårt för vindkraft i övrigt! ;)
Jag har ikväll pratat med en medlem i Föreningen Skånska Vindmöllor angående detta. Jag måste berömma eldsjälarna i föreningen då de verkligen kämpar för att bevara möllorna. De går in med egna pengar för att hålla möllorna i hyffsat och fungerande skick vilket är beundransvärt.
Varför tar jag då upp detta? Precis som jag i förra inlägget var bekymrad över att Italien inte verkar lägga resurser på deras kulturarv, lika tråkigt tycker jag det är när vi i Sverige missar att hålla efter sådant som är hotat.
Och hotat är våra skånska möllor. Många finns inte längre, några är ombyggda till bostäder och ett antal står och förfaller. En del är K-märkta men inte alla. Jag tänker, i egenskap av kulturpolitisk talesman för SDU, driva denna frågan kraftigt.
För det första bör riksantikvarieämbetet budgetera pengar till att rusta upp de möllor som är i behov av detta, samt att även regionen hjälper till med pengar till underhåll av möllorna. Som tur är finns SD i både riksdag, region skåne och samtliga skånska kommuner!
Vi kan med lätthet finansiera detta genom att ta pengarna från konstfack!
Förhoppningsvis kan Miljöpartiet stödja vår strävan att bevara de skånska vindmöllorna - de vurmar ju så hårt för vindkraft i övrigt! ;)
lördag 29 januari 2011
Italiens kulturarv
Hej igen kära blogg.
Det är med bestörtning jag följer rapporteringen om det allt mer undermåliga underhållet av Pompejis ruiner i Italien. Tyvärr satsar Italien likt flera andra europeiska länder allt mindre pengar på kultur då andra utgiftsområden tendererar att bli allt för krävande. Kultur får helt enkelt stryka på foten när inte pengar räcker till.
Förståelsen för sådant som hör till kulturarv måste öka. När något försvinner kommer det tyvärr aldrig igen, därför är det av yttersta vikt att bevara det som faktiskt finns kvarlämnat för eftervärlden. Lika mycket som jag är beredd att skrika mig hes över bevarandet av det svenska kulturarvet, precis lika viktigt är det att Italien med dess medborgare lägger resurser på att bevara det kulturarv som finns inom deras nation. Vad är mångfald om inte varje nations unika historia?
Vi kommer alltid att lära av det som varit, precis som framtida generationer kommer lära av det vi idag kallar samtid. Vi finns alla i ett sammanhang, ett historiskt sammanhang och det måste vi bevara. Detta bör gälla alla länder i världen!
Därför hoppas jag innerligt att Italien omprioriterar något så att inte fler ruiner riskerar att rasa i Pompeji, eller att något annat av stort kulturellt värde försvinner. Jag tycker det är deras egen skyldighet, varken mer eller mindre.
Jag funderar seriöst på att göra något aktivt i den här frågan, för det är precis lika viktigt att andra länder värnar sitt kulturarv som det är för Sverige att värna sitt eget. Förhoppningsvis kan vi driva en politik där vi kan vara föredömen även för andra länder genom att stärka vårt kulturella arv i Sverige. Där mina vänner, där hittar vi riktig mångfald där varje folk och nation har sin egen historia att berätta - allt sammanvävt med vartannat genom historiens gång.
Man kan kalla det summan av mänsklighetens gärningar, och resan är långt ifrån slut. Det kommer framtida generationer få vittna om!
Det är med bestörtning jag följer rapporteringen om det allt mer undermåliga underhållet av Pompejis ruiner i Italien. Tyvärr satsar Italien likt flera andra europeiska länder allt mindre pengar på kultur då andra utgiftsområden tendererar att bli allt för krävande. Kultur får helt enkelt stryka på foten när inte pengar räcker till.
Förståelsen för sådant som hör till kulturarv måste öka. När något försvinner kommer det tyvärr aldrig igen, därför är det av yttersta vikt att bevara det som faktiskt finns kvarlämnat för eftervärlden. Lika mycket som jag är beredd att skrika mig hes över bevarandet av det svenska kulturarvet, precis lika viktigt är det att Italien med dess medborgare lägger resurser på att bevara det kulturarv som finns inom deras nation. Vad är mångfald om inte varje nations unika historia?
Vi kommer alltid att lära av det som varit, precis som framtida generationer kommer lära av det vi idag kallar samtid. Vi finns alla i ett sammanhang, ett historiskt sammanhang och det måste vi bevara. Detta bör gälla alla länder i världen!
Därför hoppas jag innerligt att Italien omprioriterar något så att inte fler ruiner riskerar att rasa i Pompeji, eller att något annat av stort kulturellt värde försvinner. Jag tycker det är deras egen skyldighet, varken mer eller mindre.
Jag funderar seriöst på att göra något aktivt i den här frågan, för det är precis lika viktigt att andra länder värnar sitt kulturarv som det är för Sverige att värna sitt eget. Förhoppningsvis kan vi driva en politik där vi kan vara föredömen även för andra länder genom att stärka vårt kulturella arv i Sverige. Där mina vänner, där hittar vi riktig mångfald där varje folk och nation har sin egen historia att berätta - allt sammanvävt med vartannat genom historiens gång.
Man kan kalla det summan av mänsklighetens gärningar, och resan är långt ifrån slut. Det kommer framtida generationer få vittna om!
torsdag 20 januari 2011
Porr & Matkultur
Hallå där!
Jag noterar att det råder febril debatt om porr där TV4 står i centrum. Anledningen är att TV4 ingår i samma gäng tv-kanaler som Canal+, en kanal som visar porr efter spöktimmens inbrott. Feministerna i ena ringhörnan vill i vanlig ordning förbjuda porr, såvida det inte är feministisk porr...
Eftersom jag är kulturpolitisk talesman i SDU och frågor rörande pornografi är en känslig fråga ur flera aspekter, så betonar jag att följande åsikter är helt mina egna och behöver inte nödvändigtvis reflektera den hållning som råder inom Sverigedemokratisk Ungdom.
Jag vill kalla mig både liberal och konservativ. Liberal i den meningen att var och en bör någonstans själv kunna avgöra om man vill konsumera porr eller inte. Faktum är att det finns olika former av porr och ska jag vara lite cynisk så finns det tydligen porr för alla smaker, likt exemplet ovan.
Samtidigt är jag emot en sexualisering av det offentliga rummet, exempelvis Pride-festivalen. Jag tycker att sexualitet är en privatsak och ska så förbli.
Men ska porr få lov att finnas i samhället? Jag tycker faktiskt det, ingen tvingar någon att titta på de kanaler som visar porr och det är helt tillåtet för vem som helst att bojkotta de kanalerna om man så önskar. Låt marknadskrafterna avgöra säger jag!
Samtidigt tror jag att någon form av kvalitetsmärkning av porr kan vara värt att fundera på. En seriös kvalitetsmärkning som garanterar konsumenten att den porr man konsumerar är producerad på ett sjysst vis och som bygger på ömsesidig frivillighet av de medverkande.
Sverige är internationellt känt för en mycket liberal syn på sexualitet, något som jag menar i grunden är bra. Vi kan prata om det, skojja om det och i allmänhet ha en ganska avslappnad attityd gentemot människans kanske starkaste drivkraft. Och det behöver inte nödvändigtvis krocka med en konservativ syn på samhället heller.
Mitt sunda förnuft säger mig att porr bör hanteras som alkohol, det är en vuxengrej som inte hör hemma i det offentliga rummet. Men vad folk väljer att göra privat är en helt annan femma, det är upp till var och en helt enkelt. Likaså anser jag att det bör stå varje TV-kanal fritt att välja om man vill inkludera porr i sitt utbud eller inte, precis som det bör stå varje TV-tittare fritt att välja om man vill konsumera porr eller inte.
Nog om det för stunden. En annan sak jag funderat på är matkultur och kommunen jag bor i har profilen "Spirit of Food". Jag har varit inne på det innan när jag och min polare i Kommunistiska Partiet spånade kring en matblogg. Tyvärr har vi fortfarande inte fått till en isterbandsafton, men korvgrytan som jag rapporterade om i tidigare inlägg innehöll bland annat isterband, så jag har absolut inte glömt bort denna småländska delikatess!
Tillbaka till "Spirit of Food". Mat och matkultur är faktiskt mer inne än någonsin. Vem har inte sett Gordon Ramsays program? Idag noterade jag även att ett nytt program är igång med samma upplägg som "Idol", fast deltagarna tävlar i att laga mat. Jag har några konkreta idéer vad gäller Kristianstad kommun, men jag har även lite funderingar kring att kanske lyfta matkultur även inom vår numera rikskända kulturförening. Ska nog diskutera igenom detta med de andra i SDU och se vad de tycker. Hur som helst, personligen föredrar jag hellre sjyssta lökar i köket än på något dåligt regisserat avsnitt som visas på TV efter att småttingarna somnat.
Jag noterar att det råder febril debatt om porr där TV4 står i centrum. Anledningen är att TV4 ingår i samma gäng tv-kanaler som Canal+, en kanal som visar porr efter spöktimmens inbrott. Feministerna i ena ringhörnan vill i vanlig ordning förbjuda porr, såvida det inte är feministisk porr...
Eftersom jag är kulturpolitisk talesman i SDU och frågor rörande pornografi är en känslig fråga ur flera aspekter, så betonar jag att följande åsikter är helt mina egna och behöver inte nödvändigtvis reflektera den hållning som råder inom Sverigedemokratisk Ungdom.
Jag vill kalla mig både liberal och konservativ. Liberal i den meningen att var och en bör någonstans själv kunna avgöra om man vill konsumera porr eller inte. Faktum är att det finns olika former av porr och ska jag vara lite cynisk så finns det tydligen porr för alla smaker, likt exemplet ovan.
Samtidigt är jag emot en sexualisering av det offentliga rummet, exempelvis Pride-festivalen. Jag tycker att sexualitet är en privatsak och ska så förbli.
Men ska porr få lov att finnas i samhället? Jag tycker faktiskt det, ingen tvingar någon att titta på de kanaler som visar porr och det är helt tillåtet för vem som helst att bojkotta de kanalerna om man så önskar. Låt marknadskrafterna avgöra säger jag!
Samtidigt tror jag att någon form av kvalitetsmärkning av porr kan vara värt att fundera på. En seriös kvalitetsmärkning som garanterar konsumenten att den porr man konsumerar är producerad på ett sjysst vis och som bygger på ömsesidig frivillighet av de medverkande.
Sverige är internationellt känt för en mycket liberal syn på sexualitet, något som jag menar i grunden är bra. Vi kan prata om det, skojja om det och i allmänhet ha en ganska avslappnad attityd gentemot människans kanske starkaste drivkraft. Och det behöver inte nödvändigtvis krocka med en konservativ syn på samhället heller.
Mitt sunda förnuft säger mig att porr bör hanteras som alkohol, det är en vuxengrej som inte hör hemma i det offentliga rummet. Men vad folk väljer att göra privat är en helt annan femma, det är upp till var och en helt enkelt. Likaså anser jag att det bör stå varje TV-kanal fritt att välja om man vill inkludera porr i sitt utbud eller inte, precis som det bör stå varje TV-tittare fritt att välja om man vill konsumera porr eller inte.
Nog om det för stunden. En annan sak jag funderat på är matkultur och kommunen jag bor i har profilen "Spirit of Food". Jag har varit inne på det innan när jag och min polare i Kommunistiska Partiet spånade kring en matblogg. Tyvärr har vi fortfarande inte fått till en isterbandsafton, men korvgrytan som jag rapporterade om i tidigare inlägg innehöll bland annat isterband, så jag har absolut inte glömt bort denna småländska delikatess!
Tillbaka till "Spirit of Food". Mat och matkultur är faktiskt mer inne än någonsin. Vem har inte sett Gordon Ramsays program? Idag noterade jag även att ett nytt program är igång med samma upplägg som "Idol", fast deltagarna tävlar i att laga mat. Jag har några konkreta idéer vad gäller Kristianstad kommun, men jag har även lite funderingar kring att kanske lyfta matkultur även inom vår numera rikskända kulturförening. Ska nog diskutera igenom detta med de andra i SDU och se vad de tycker. Hur som helst, personligen föredrar jag hellre sjyssta lökar i köket än på något dåligt regisserat avsnitt som visas på TV efter att småttingarna somnat.
söndag 9 januari 2011
Idag har jag lagat mat
Hej kära blogg!Jag har lagat korv stroganoff med ris idag, dock funderar jag på att testa lite läckra 70-tals recept som står att finna på bloggen den bruna maten. Varför inte testa på "skinkägg i gelé", "kaffefläsk" eller varför inte fresta med en skål rykande het "röda soppan"? Dock äter jag inte ensam, utan får ta hänsyn till en annan person i hushållet varför det helt enkelt fick bli korv stroganoff istället.
Maten var visserligen till belåtenhet, men en hätsk diskussion om jämställdhet och genusfrågor gav lite väl mycket krydda till den annars så angenäma upplevelsen. Mitt sällskap i hushållet valde att krydda maten med lite svartpeppar samtidigt som vår konversation kryddades med svartsjuka, som en reaktion på att jag tycker Tanja Bergkvist vore en magnifik dröm att få dejta. Hon är minst lika het som min chiligryta!
Vad gäller genus och Tanja, så dagdrömde jag innan om hur jag ska förklara att jag är smygkär i en nästan 10 år äldre tjej. Undrar om argumentet "åldern är bara en siffra" funkar på en fil. dr i matematik? Vi har iallafall en sak gemensamt, vi spelar bägge trumpet, synnerligen i en kontext av kön och genus.
Tillbaka till verkligheten. Jag har utmanat Gustav Fridolin på debatt den 15:e Januari i Kristianstad och jag måste snarast bestämma mig om vilka ämnen jag ska utmana honom i. Jag har hela tiden tänkt ta miljöfrågor och kärnkraft, men jag börjar bli allt mer sugen på att dryfta genuspedagogik med Gustav istället. Ni som kommenterar, kan inte ni komma med förslag på vilka politiska områden jag bör duellera med Gustav om? Genus, jämställdhet, kultur och mångkultur är sådana områden som jag känner vore spännande att skrika sig hes över. Kan det månne intressera nordostskåningarna?
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, fundera på samtida liberala tankegods som florerar i den politiska etern samt försjunka mig i väl valda citat ur "Liftarens guide till galaxen"!
Maten var visserligen till belåtenhet, men en hätsk diskussion om jämställdhet och genusfrågor gav lite väl mycket krydda till den annars så angenäma upplevelsen. Mitt sällskap i hushållet valde att krydda maten med lite svartpeppar samtidigt som vår konversation kryddades med svartsjuka, som en reaktion på att jag tycker Tanja Bergkvist vore en magnifik dröm att få dejta. Hon är minst lika het som min chiligryta!
Vad gäller genus och Tanja, så dagdrömde jag innan om hur jag ska förklara att jag är smygkär i en nästan 10 år äldre tjej. Undrar om argumentet "åldern är bara en siffra" funkar på en fil. dr i matematik? Vi har iallafall en sak gemensamt, vi spelar bägge trumpet, synnerligen i en kontext av kön och genus.
Tillbaka till verkligheten. Jag har utmanat Gustav Fridolin på debatt den 15:e Januari i Kristianstad och jag måste snarast bestämma mig om vilka ämnen jag ska utmana honom i. Jag har hela tiden tänkt ta miljöfrågor och kärnkraft, men jag börjar bli allt mer sugen på att dryfta genuspedagogik med Gustav istället. Ni som kommenterar, kan inte ni komma med förslag på vilka politiska områden jag bör duellera med Gustav om? Genus, jämställdhet, kultur och mångkultur är sådana områden som jag känner vore spännande att skrika sig hes över. Kan det månne intressera nordostskåningarna?
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, fundera på samtida liberala tankegods som florerar i den politiska etern samt försjunka mig i väl valda citat ur "Liftarens guide till galaxen"!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)