Nu är jag tillbaka igen

Hallå där!

Hade en annan blogg ett tag, men så fick jag för mig att jag skulle lägga ner det där med att blogga, så jag avslutade den verksamheten. Dock har ju denna funnits kvar under hela tiden, något jag egentligen inte funderat så mycket på. Tur var väl det, för nu känns det minst lika aktuellt igen att skriva några rader.

Expressens Karl-Johan Karlsson trampar i klaveret när han försöker hänga ut min partikollega Pavel Gamov som en infiltratör. Historien är bisarr. Vi börjar i en ände. Pavel Gamov har ganska nyligen blivit pappa och skaffat familj (något jag för övrigt snart borde göra, 30-års krisen närmar sig med stormsteg). I Uppsala där Pavel bor, arrangerar Kristdemokraterna en demonstration lagom till 1:a Maj med parollen "Upp till kamp för kärnfamiljen". Eftersom jag sedan länge har ett gott öga, både till KD och till kyrkliga värderingar, så har jag pratat med Pavel om att bege mig till Uppsala den 1:a Maj. Samtidigt fanns ett facebook-evenemang dit folk blev inbjudna, mig inkluderat.

Eftersom detta verkligen var ett demonstrationståg som jag kan tänka mig att gå i, lagom till 1:a Maj och allt, så har jag självfallet pratat med Pavel om att åka upp till Uppsala. Ett par veckor innan fick jag ett mail på facebook, signerat av de som står bakom evenemanget (bland annat en riksdagsledamot för KD). I mailet uppmanas jag att hjälpa till att sprida info om 1:a Maj-tåget samt att försöka få med "nära och kära" till demonstrationen. Glad i hågen svarar jag att detta låter jättekul, samt att jag som ordförande i SDU Syd säkert kan få med en och annan ungdom från vårt distrikt.

Reaktionen var positiv, men det påpekades även att man haft en policy i 8 år - samt även i år, om att deltagarna i demonstrationståget inte tar med sig egna politiska budskap och/eller symboler. Plakat & banderoller finns redan på plats. Gott så, det är trots allt KD som arrangerar demonstrationen så det kan jag såklart förlika mig med. Nu kunde jag tyvärr inte delta, då det krockade med en annan aktivitet som var tvungen att vara med på. Fick lite dåligt samvete gentemot arrangörerna, men tänkte att nästa år (om det blir av då också), då ska jag banne mig se till att inte dubbelboka mig.

Nåväl, när Expressen får nys om att Pavel deltagit i detta tåg, heter det att SD infiltrerar KD. Redan där bisarrt, men nåväl, kvällstidningar är kvällstidningar av en anledning. När Expressen blev varse att vi fått inbjudan att delta, så backar de med sin artikel. Tar storyn slut? Knappast.

Pavel hänvisar till ett mail från 2011 när han är i kontakt med arrangörerna. I mailet står samma saker som i det mail jag fått i år. Det är samma saker som tydligen alltid har gällt, dvs i åtta år. Detta har till och med jag och Pavel pratat om vid flera tillfällen, då jag planerade att åka till Uppsala den här dagen (Dvs att vi inte tar med några partipolitiska symboler osv). Kar-Johan Karlsson menar att Pavel slirar med sanningen, då hans mail är från 2011. Alltså att det nödvändigtvis inte behöver gälla i år, alltså att SD/SDU är välkomna. Då griper jag in diskussionen som främst sker på twitter, och talar om att jag fått samma info även i år, samt att jag och Pavel pratat om just detta. Karlsson menar att det är irrelevant, och har än den ena och än den andra förklaringen till det.

Ännu värre blir det när Johan Ingerö kommenterar det hela. Herr Ingerö menar på fullt allvar att vi tillämpar ett "klassiskt extremistknep" när vi deltar i ett evenemang som vi blivit inbjudna till - där parollen handlar om en politisk fråga som både SD och KD driver - nämligen den om kärnfamiljen. Dessutom har Pavel ganska nyligen även blivit pappa och därmed skaffat sig familj.

Mitt råd till Kristdemokraterna är att seriöst fundera över hur ledningen fungerar. Jag känner flera gräsrötter och engagerade Kristdemokrater på kommunal nivå och det är mycket bra människor med sunda värderingar. Jag tycker bra om dem helt enkelt, både privat och politiskt. Dock är jag tyvärr lite bekymrad över hur det står till med ledningen i KD, av uppenbara anledningar. Nu tillhör jag den skaran människor som tycker det vore mycket tråkigt om KD hamnade under 4%-spärren, varför jag sätter mitt hopp till de yngre förmågorna i KDU, de som i framtiden förhoppningsvis ska ta över moderpartiet. Jag tror att de har en betydligt bättre förmåga att styra upp det hela till ett riktigt livskraftigt parti, istället för att leka i sandlådan. Nåväl, jag kanske får anledning att återkomma om detta.

/Chang

Jag gillar olika!

Har fått en del kommentarer och nyfikna frågor med anledning av att min tid på "politiskt inkorrekt" uppmärksammats i dagarna av en del medier. Det har blivit någon form av prestige i att hitta kopplingar mellan PI och SD, samtidigt har jag skrivit artiklar / insändare under eget namn.

Men det kanske är så att det som finns mitt framför näsan aldrig hittas, brukar vara så när jag springer runt och panik ska hitta plånboken etc :)

Nåväl, Kristianstadsbladet väljer att göra en nyhet av detta och i sak ska jag absolut inte gnälla på innehållet. Dock ringde jag upp dem och påpekade att den där historien om att jag utgett mig för att vara journalist från Kbladet är från början påhittad. Hela historien refererar till ett samtal jag hade med en av killarna på UMR (Ungdom Mot Rasism). Samtalet var inspelat och jag har även spelat upp hela samtalet för en av Kristianstadsbladets journalister. Dock skrev de artikeln ändå, även om de höll sig till att jag var "anklagad" för att falskeligen ha utgett mig för att vara en av deras journalister.

Nåväl, jag påpekade faktiskt detta för Kbladet idag och de har lovat mig en rättelse, vilket jag faktiskt är glad över. Det är sant att jag sa att jag var journalist (vilket jag indirekt var - för PI, som egentligen är en blogg)men jag har aldrig nämnt någon tidning vid namn, därav att jag utgav mig för att vara frilans.

Och när Kbladet samtidigt kommer med "avslöjandet" att jag skrivit för Politiskt Inkorrekt, ja då kan man väl knappast säga att jag farit med osanning. PI har ungefär lika många läsare som sydsvenskan på internet så någon form av medie bör man faktiskt kunna betrakta PI som.

Dock är jag inte på något sätt aktiv på PI längre, detta eftersom jag numera är invald som politiker i Kristianstad. Och nej, SD och PI har inga kopplingar någonstans. För egen del blev jag själv tvungen att välja mellan PI och SD när det stod klart att jag var officiellt invald som företrädare för SD, valet blev det senare. Efter valresultatet har en styck artikel publicerats på PI som ursprungligen är skriven av mig och det är en insändare om kärnkraft.

Nåväl. Eftersom jag gillar olika, så tycker jag det är jättebra att "medier" som Politiskt Inkorrekt och även andra liknande siter också finns som ett komplement till dags- och kvällstidningar.

Snipp snapp slut för i år KIK

Ni som läste förra blogginlägget känner redan till mitt hockeyintresse, synnerligen då att mitt hjärta klappar för vårt eget lag i Kristianstad, KIK. Igår var det playoffmatch mot Karlskrona, en måstematch för att hänga kvar i slutspelet och för att ta sig vidare mot playoff 3 där vi i sådana fall skulle möta Visby-Roma. Tyvärr stannade drömmen om kvalserien till hockeyallsvenskan vid just en dröm, vi lyckades tyvärr inte slå hål på Karlskrona på hemmis. Får gratulera KHK till segern och något motvilligt försöka svälja min bitterhet.

Dock måste jag uttrycka min beundran över Per Ljusteräng och hela laget. De har verkligen presterat denna säsongen och jag förväntar mig verkligen att vi får se KIK ytterligare några snäpp vassare nästa säsong. Då är jag övertygad om att vi kan ta oss hela vägen till kvalserien... hoppas hoppas!

Näväl. Inför matchen laddade jag upp med vår trogna hockeyklack som består i en högst brokig skara människor. Efter några timmars underhållande sällskap och några öl senare var vi äntligen på väg mot ishallen, mätta, belåtna, salongsberusade och inte minst peppade inför matchen. Och vad möts jag av?

Utanför hallen står kulturnämnden, den nämnd jag själv ingår i och avtäcker ett konstverk utanför ishallen. Inget fel i det, jag har själv varit nyfiken på konstverket så jag stod där en stund och språkade lite med de övriga politikerna och inspekterade "hockeytavlan" eller vad jag nu ska kalla det.

Vad som däremot slog mig var att kulturnämndens ordförande enbart var där för avtäckningen av konstverket, inte för att se matchen! Det verkade inte som att någon annan av politikerna var där för hockeyn heller. Utan sällskapet stod lite avsides i sitt egna sällskap framför konstverket för att sedan gå hemåt igen när säsongens viktigaste match i Kristianstad precis skulle börja.

Möjligen var jag den enda politikern i kulturnämnden, en salongsberusad Sverigedemokrat, som plikttroget hejade fram laget på hemmastå. Jag fick en känsla av att jag var den ende "politikern" som faktiskt var en del av folket utanför ishallen...

Frick vs Federley

Hej kära blogg!

Eftersom det igår var alla hjärtans dag, hade hockeyklubben gratis inträde för alla tjejer. Det är som bekant ingen hemlighet att jag tänker med plånboken, så jag såg min chans att spara in några slantar på inträde. Resultatet ser ni på bilden!

Och ja, jag kom in gratis på "tjej"-biljett!

Så jag stod alltså i den annars så testosteronstinna klacken i tjejoutfit och hejade fram KIK som tyvärr förlorade på hemmis. För att förena nytta med nöje hjälpte jag "Legion 044" (vår lokala supporterklubb) med att samla in pengar till dagens tifo! Tifot bestod i urklippta hjärtan av papp, i både grönt och vitt, ett hjärta på varje stol i hallen. Således gick jag runt i högklackat med tifo-hinken och tävlade mot "Tulle" i vem som kunde få in flest slantar. Gissa vem som vann? ;)

En dam i 50 års åldern spanade in min häck och förklarade lite generat att hon gärna hade velat byta bakdel med mig. Det var nog första gången på säkert tio år som JAG lyckades bli generad över något! :)

Nåväl, många i mitt kära parti har givetvis kommenterat min sexiga approach. Hittils har jag fått mycket beröm över att jag är betydligt snyggare än Fredrik Federleys alternativa ego "Ursula". Dessutom anser jag att det är mer hard-core att vara "kvinna" på en hockeymatch än att låta sig fotograferas för rysk blaskdricka på något hippt inneställe. Inte bara det, som sagt, jag är fan så mycket hetare än Ursula.

Fotnot: Nej, detta är inte på något sätt sanktionerat från partitoppen, antagligen kommer Björn påpeka vilken tvättäkta fjolla jag är ;)

Diabas en del av kulturarvet

Emmaboda Granit har ansökt om att få bryta svart granit, även kallat diabas, i trakterna runt Biskopsgården i nordöstra Skåne. Det är främst Osby och Östra Göinge kommun som berörs och det finns de som är både positiva och negativa till Emmaboda Granits initiativ.

Spontant ser jag mycket positivt på en etablering av stenbrytning. Jag är själv uppvuxen i Osby kommun och minns mycket väl utflykterna till Hägghults stenbrott där diabasbrytning har ägt rum i över 100 år. Om du har vägarna förbi, missa inte dragspelsmuséet om det fortfarande finns kvar.

Stenbrytning har historisk varit en mycket tung industri och det finns många berättelser om denna näring som kommit att vara kännetecknande för skogarna runt Lönsboda. Kommunchefen i Östra Göinge har uttryckt att stenbrytningen i det närmaste bör betraktas som ett kulturarv, en hållning som jag absolut instämmer med.

Frågan är dock under vilka premisser man ska tillåta en nyetablering av stenbrytning. Jag kan samtidigt förstå de närboendes oro för buller i samband med en sådan verksamhet. Jag tycker att företrädare för Emmaboda Granit, kommunerna samt de närboende bör träffa varandra för att på ett pragmatiskt och konstruktivt sätt hitta en modell som kan fungera för alla parter.

Det finns flera positiva aspekter med att låta stenbrytning få fortsätta i nordöstra Skåne. Framför allt skapar det nya arbetstillfällen, vilket kanske i grunden är det starkaste argumentet. Att det sedan är en verksamhet som håller liv i ett kulturarv är en ren bonus. Diabas är en exportsuccé som kan återfinnas runt om i världen, framför allt i USA. Det används till gravstenar, husfasader och som fundament till statyer.

Nu är jag varken engagerad i Östra Göinge eller Osby kommun, så jag har ingen möjlighet att påverka i frågan mer än att försöka skapa opinion. I mån av tid ska jag försöka fördjupa mig i frågeställningen runt Emmaboda Granits önskan om att bryta diabas, men spontant är jag absolut positiv till initiativet.

Don Chang och de skånska väderkvarnarna

Don Quijote slogs mot väderkvarnarna, Don Chang (undertecknad) slåss såklart FÖR våra kära vindmöllor. Nu råkar det tyvärr ligga till som så att det ca 50-talet vindmöllor vi har i Skåne inte verkar värdesättas av riksantikvarieämbetet.

Jag har ikväll pratat med en medlem i Föreningen Skånska Vindmöllor angående detta. Jag måste berömma eldsjälarna i föreningen då de verkligen kämpar för att bevara möllorna. De går in med egna pengar för att hålla möllorna i hyffsat och fungerande skick vilket är beundransvärt.

Varför tar jag då upp detta? Precis som jag i förra inlägget var bekymrad över att Italien inte verkar lägga resurser på deras kulturarv, lika tråkigt tycker jag det är när vi i Sverige missar att hålla efter sådant som är hotat.

Och hotat är våra skånska möllor. Många finns inte längre, några är ombyggda till bostäder och ett antal står och förfaller. En del är K-märkta men inte alla. Jag tänker, i egenskap av kulturpolitisk talesman för SDU, driva denna frågan kraftigt.

För det första bör riksantikvarieämbetet budgetera pengar till att rusta upp de möllor som är i behov av detta, samt att även regionen hjälper till med pengar till underhåll av möllorna. Som tur är finns SD i både riksdag, region skåne och samtliga skånska kommuner!

Vi kan med lätthet finansiera detta genom att ta pengarna från konstfack!

Förhoppningsvis kan Miljöpartiet stödja vår strävan att bevara de skånska vindmöllorna - de vurmar ju så hårt för vindkraft i övrigt! ;)

Italiens kulturarv

Hej igen kära blogg.

Det är med bestörtning jag följer rapporteringen om det allt mer undermåliga underhållet av Pompejis ruiner i Italien. Tyvärr satsar Italien likt flera andra europeiska länder allt mindre pengar på kultur då andra utgiftsområden tendererar att bli allt för krävande. Kultur får helt enkelt stryka på foten när inte pengar räcker till.

Förståelsen för sådant som hör till kulturarv måste öka. När något försvinner kommer det tyvärr aldrig igen, därför är det av yttersta vikt att bevara det som faktiskt finns kvarlämnat för eftervärlden. Lika mycket som jag är beredd att skrika mig hes över bevarandet av det svenska kulturarvet, precis lika viktigt är det att Italien med dess medborgare lägger resurser på att bevara det kulturarv som finns inom deras nation. Vad är mångfald om inte varje nations unika historia?

Vi kommer alltid att lära av det som varit, precis som framtida generationer kommer lära av det vi idag kallar samtid. Vi finns alla i ett sammanhang, ett historiskt sammanhang och det måste vi bevara. Detta bör gälla alla länder i världen!

Därför hoppas jag innerligt att Italien omprioriterar något så att inte fler ruiner riskerar att rasa i Pompeji, eller att något annat av stort kulturellt värde försvinner. Jag tycker det är deras egen skyldighet, varken mer eller mindre.

Jag funderar seriöst på att göra något aktivt i den här frågan, för det är precis lika viktigt att andra länder värnar sitt kulturarv som det är för Sverige att värna sitt eget. Förhoppningsvis kan vi driva en politik där vi kan vara föredömen även för andra länder genom att stärka vårt kulturella arv i Sverige. Där mina vänner, där hittar vi riktig mångfald där varje folk och nation har sin egen historia att berätta - allt sammanvävt med vartannat genom historiens gång.

Man kan kalla det summan av mänsklighetens gärningar, och resan är långt ifrån slut. Det kommer framtida generationer få vittna om!