AVSLÖJANDE: Dramatiskt nyår för Jimmie Åkesson

"Man kan tänka sig själv hur det känns"

Under torsdagsmorgonen twittrade Jimmie Åkesson en bild på en flärp som gått sönder på ett chokladpaket. Nyheten kom som en chock i sociala medier och många människor från hela landet uttryckte oro för den hastigt uppkomna situationen.

- Man kan tänka sig själv hur det känns, förklarar Linus Bylund, stabschef hos Sverigedemokraterna, i telefon.

Bara en höstnougat kvar

Åkesson lät meddela via twitter att bara en höstnougat fanns kvar i paketet. Om detta har en koppling till den trasiga flärpen kunde inte Linus Bylund svara på, men han höll öppet för spekulationer.

- Han kanske inte tycker om höst, resonerade Bylund i telefon. I övrigt oroade sig Bylund över hur det var ställt med Jimmie i denna svåra stund.

Det blir lite glapp och dessutom fult

Förutom nyheten att flärpen tagit skada under nyårsfirandet förklarade Åkesson, exklusivt för min blogg via twitter att "Asken går att stänga ändå men det blir lite glapp och dessutom fult".

Nu frågar sig alla var den fula asken förvaras samt om den kommer auktioneras ut för välgörande ändamål. Jag lovar att återkomma till detta längre fram så fort det finns något nytt att rapportera.

Ni kan lyssna på den exklusiva intervjun i klippet ovan.

Nyårslöftet

Plommonbruset

Nu jävlar, hej och hå. Nu drar vi igång en kampanj som ska förändra världen. En gång för alla ska vi klämma åt rasismen i Sverige. Vi engagerar kändisar, en PR-byrå, bygger en sajt och startar ett upprop. Självfallet med en egen hash-tag i forumet twitter och en klämkäck logotype ovanpå allt.

Min hjärna har börjat autofiltrera. De där kampanjerna och uppropen har blivit en del av bruset, som om det vore vilken reklam som helst. Den lönnfeta gubben som sålde dammsugarmunstycken i TV-shop är snart mer engagerande än de tillrättalagda initiativen med epicenter någonstans innanför tullarna.

Blicken stannar upp mellan raderna och jag försvinner bort till ett plommonträd. Jag var nog runt tio år när jag och en klasskamrat med adrenalinet pumpandes fyllde en halv ICA-kasse med de delikata frukterna. Vi "pallade" som det hette, alltså stal grannens plommon från hans träd. Antagligen hade vi fått ta så många vi ville om vi bara artigt hade knackat på och frågat, men sådant begrep man inte då.

Det bör även läggas till historien att synden straffar sig själv. Som de brottslingar vi var sprang vi givetvis till världens ände, alltså minst en kvarts promenad hemifrån med vårt stöldgods, för att i hemlighet glufsa i oss varenda spår av vår onda gärning. Föga anade vi hur magen skulle reagera på denna manöver men efter ett tag hade även vi upptäckt det kausala sambandet mellan överkonsumtion av plommon och att skita ner sig ståendes.

Inte vill tuffa grabbar som snart ska fylla elva år erkänna att man har gjort fel. Ändå betedde man sig lite annorlunda varje gång man mötte den där grannen som enligt svea rikes lag är rättmätig ägare till nämnda plommonträd och dess frukter. Varje gång hälsade man extra artigt och log sitt absolut mest oskyldiga leende. Någonstans inne i en var man livrädd att grannen skulle förstå vem den egentliga tjuven var.

Det var någon annan

Nämnda beteende var inte ovanligt bland kompisar. Någon hade gjort något fel och så fort en vuxen kom i närheten låtsades denne som inget. Jag gissar att det finns en evolutionär förklaring - man spelar helt enkelt död och hoppas på att ingen ser en. Ungefär den logiken.

Skulle man i sitt beteende göra minsta ansats till att fly situationen blir det pinsamt uppenbart vem som har skuldkänslor. Därför vill man smälta in och vara normal för att kamouflera det hela. Det är här någonstans jag tror att barn börjar lära sig konsten att ljuga i rädsla för att bli påkommen, utpekad och därefter behöva betala ett socialt pris.

Beteendet kan dock övergå närmast till en konstform. Jag hade en kompis i skolan som hittade på något  jävelskap nästan dagligen. Säg att någon hade lekt fågelbad inne på toaletten genom att slänga ner hela toarullar och spola frenetiskt efteråt. Vem den skyldige var kunde man såklart ana, men vad gör denne individ så fort någon retoriskt påpekar högt vad som hänt inne på dass?

Jojomensan, han är den första att frivilligt hjälpa till i detektivarbetet att hitta den skyldige. Trots att ingen anklagat just honom eller ens är säker på att det var han, det finns trots allt fler ungar i skolan som kan tänkas göra illdåd av denna magnitud, så känner han sig utpekad. Varje blick som möter honom upplevs som en anklagelse. Rädslan finns där för att bli avslöjad och teatern är igång. Anfall är bästa försvar varpå han hjälper till i jakten på den skyldige, allra helst leder han detektivarbetet.

Lid för konsten

Om man som unge ofta sätter sig i sådana här situationer lär man sig den hårda vägen att spela teater. Är du riktigt jävla vass och har talang kommer du kunna använda dina färdigheter för att passa in i nya sociala grupper när du är äldre. Bit för bit finslipas färdigheterna i skådespeleri och vanan i att ikläda sig en roll där man står i centrum. Den allra bästa eliten på denna konstform hittar vi till slut i teverutan. De är fulländade. De är kändisar. De vet hur de ska bete sig.

Idag är jag äldre och tämligen luttrad. I bruset på twitter länkas till diverse "Det är dags att prata om"-artiklar i jakt på uppmärksamhet, skrivna av människor som förtvivlat vill vara någon. Viktor-Barth Kron skojar hejdlöst och med kirurgisk precision om lokalpolitikers förehavanden. Sanna Rayman pekar ut de värsta exempel som går att finna på intellektuell ohederlighet och på flashback avhyvlas den ena oändlighetsdiskussionen efter den andra. Året är snart slut och jag spontanklickar på en länk som florerar i samband med offentliga ryggdunkingar på sociala medier.

Framför mig ögnar jag igenom ännu en i raden av kampanjer mot rasism. Den ena kändisen efter den andra, boendes i dyra bostadsrätter i innerstaden, finns med på listan. Med en högtidlighet av sällan skådat slag avger de sina nyårslöften, på digital motsvarighet av glättat papper, att de minsann deltar i kampen mot orättvisor, rasism och allt annat otyg här i världen. För dessa människor är det oerhört viktigt att vara med i dessa sammanhang - ja kanske rentav vara den som tar initiativen?

Det gäller som sagt att inte bli påkommen.

Chokladkukar och en chefredaktör som äter söta hästar

"Det var mört, blodigt och gott"

Trodde du att juletider står för värderingar om att vi ska vara snälla och omtänksamma? Tyvärr får vi göra dig besviken. I sociala medier avslöjar nu allt fler helt öppet vilken värdegrund de innerst inne har. En av dem är Henrik Eriksson, chefredaktör på skandalbloggen "Nyheter24" som stolt förklarar att han ätit upp en söt och oskyldig hästbebis.

-Det var mört, blodigt och gott, skryter och skrävlar han på twitter samtidigt som han visar en bild på sin tallrik med likdelar från den oskyldiga hästungen.

Nedan ser ni bilder på uppstyckade likdelar från det som en gång var en oskyldig islandshäst. Vi vill varna alla läsare för starka bilder.

När Henrik konfronteras på twitter med att han genom sin jultallrik öppet ger sitt stöd till vansinnigt mördande av små söta oskyldiga hästbebisar väljer han, i sann chefredaktörstil, att skylla allt på sin intet ont anande och i sammanhanget helt oskyldiga syster. Vi på bloggen tar starkt avstånd och fördömer detta beteende. Nedan ser ni beviset på hur han försöker projicera sin skuld på familjemedlemmar, trots att det är juletider och vi ska vara snälla mot varandra.

 

Tar avstånd och fördömer

Kanske hade vår kära hästbebis drömmar och visioner om att i framtiden bli en erkänd tävlingshäst i hästhoppning, eller drömde den kanske om att bli en stolt travhäst? Detta kommer vi aldrig få veta, tack vare samvetsfria mördare som Henrik Eriksson.

Flera anonyma källor till bloggen uppger att de tar avstånd och fördömer Henriks agerande. 

-Jag kan inte annat än att ta avstånd och fördöma. Julen ska ju vara en trevlig och familjär högtid, inte en uppvisning i bestialiska mord, förklarar en förtvivlad twittrare som vill vara anonym i rädsla för Henriks långa kniv och gaffel.

Föräldrar i chock

Det är inte bara Henrik Eriksson som förstör julefriden i sociala medier. I ett unikt fotografi som jag nu avslöjar på bloggen ser vi hur en chokladtillverkare skrämmer intet ont anande svenskar. Återigen varnar jag för starka bilder. 

-Den liknar ju pappas, skrek en dotter i familjen när hon skulle hämta chokladgodiset i köket. När vi pratar med mamman i familjen får vi förklaringen.

-Hon syftade på den vänstra tomtens skägg. Pappan i familjen har ju ett sådant där lösskägg när han är utklädd till tomte och delar ut julklappar, förklarar den skamsne mamman.

"Vem vill inte snaska kotte?"

När vi når chokladfabrikören över telefon vill han först inte erkänna sitt misstag, men efter en stund får vi en förklaring.

-Vem vill inte snaska lite kotte när julgröten lagt sig tillrätta efter Kalle Anka? Det frågar sig den perversa chokladtillverkaren samtidigt som han flåsar i telefonen.

Chang Frick i nådens år 2013

Ps. Smådetaljer i ovan reportage kan möjligen avvika något från hur andra uppfattar verkligheten.

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Videoreportage från Kärrtorp - Legitimeras vänsterextremister?

Efter förra helgens attack, utför av den nazistiska organisationen "Svenska Motståndsrörelsen" arrangerades en protest under dagen, vilken svensk media rapporterat om.

En del människor har valt att inte delta i manifestationen, trots att de säger sig vara emot såväl nazism som rasism. Detta på grund av att autonoma och vänsterextrema element också skulle delta, vilka enligt många kritiker anses ligga bakom många våldsdåd mot politiska motståndare.

Även partiet Sverigedemokraterna valde att bojkotta demonstrationen med hänvisning till dessa element. De menar att man ska ta avstånd från allt politiskt våld, såväl vänsterextremt våld som högerextremt.

I reportaget intervjuas bland annat ordföranden för Sverigedemokraterna Stockholms Stad, Linus Bylund samt även partiordföranden för Socialdemokraterna, Stefan Löfvén.

Lackmustestet

På söndag är det demonstration. I Kärrtorp. Nu ska det visas enad front emot Nazister. En gång för alla. De som attackerade folk med barnvagnar och pensionärer. De där människorna som hatar sådana som mig, hälften jude och hälften zigenare.

Jag har en mycket enkel, men relevant fråga. Kan jag delta i tåget utan att få stryk av autonoma element? Det är en öppen fråga. Alla ni som tänker delta, allt från Löfvén och Ullenhag till den mest engagerade antirasist och AFA-aktivist, kan någon av er garantera att en "judezigenare" som Chang Frick kan delta i en demonstration emot Nazism, utan att få stryk av någon av er?

Anledningen att jag frågar är enkel. Jag har tidigare varit vid liknande uppslutningar. Det har slutat med att jag blivit sparkad i ryggen, andra ville börja boxas och det enda som garanterat att jag inte åkt på stryk har varit poliser i närheten - inte ni andra som går med i tågen och är tysta.

Om tvättäkta nationalsocialister som t ex SMR skulle få makt i Sverige, då skulle jag vara den första på deras lista. Smaka på det, farsan var tattare och morsan är judinna. Kan jag ha en värre stamtavla ur en nazists ögon?

Om det är så att alla ni andra från Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet med flera, inte kan ge mig ett sådant löfte - vad är då demonstrationen värd? Om jag dyker upp, där och då i Kärrtorp och autonoma element börjar slå på mig, kommer ni ställa er emellan eller kommer ni stå tysta?

Själv frågar jag mig om jag vågar mig dit på Söndag.
Om inte annat som ett lackmustest.

Ps. Så här gick det en annan gång på kristallnatten

Se om du är en antirasist - självtest

Misstänker du att du är en antirasist, men du känner dig lite osäker? Jag har listan på alla igenkänningstecken. Kolla om du också är antirasist, på riktigt. Det räcker att du känner igen dig på en av punkterna för att du med stor sannolikhet ingår i den varma, antirasistiska gemenskapen.

1. Bekräftelsebehov

Känner du också ett behov av att synas och sticka ut? Att vara lite speciell? Som en sann antirasist har du alltid förtur på att känna dig kränkt och tillrättavisa andra om vad som är okej och inte. Det fina är att du kan även bli kränkt å andras vägnar vilket är praktiskt om omgivningen försöker ignorera dig. På så sätt kan du visa att du bryr dig och få bekräftelse.

2. Folk är dumma i huvudet

Har du också insett att vanliga arbetare är dumma i huvudet? Japp, de ska hålla käften och låta oss, som är lite mer pålästa ta debatten om viktiga samhällsfrågor. De kan inte ens stava till intersektionalitet. Istället bekymrar de sig över a-kassa, jobbet och trygghet för ungarna. Alla arbetare är i grunden rasister, därför finns ABF och fackförbund för att slipa bort det värsta hos dem.

3. Du är genomgod

Visst har du lärt dig att man alltid ska vara god och stå på den svages sida? Därför tar du alltid striden för den minsta minoritet du kan tänka dig, oavsett hur omständigheterna i övrigt ser ut. En människas eventuella skuld ligger inte i dennes handlingar, utan vi måste i stället titta på vilken typ av kollektiv människan tillhör. Det är en rasistisk föreställning att individer har ansvar.

4. Ingen gör något

Du är förbannad för att "ingen gör något". Samhället är fullt av orättvisor men konstigt nog är det bara du som ser dem. Du försöker skrika, göra aktioner och protestera men folk bryr sig inte. Smärtsamt inser du att folk är egoister och bryr sig bara om sådant som påverkar dem själva. När någon väl gör något blir du än mer förbannad, vem har gett vanligt folk rätten att starta ett parti som SD och som sedan röstas in i riksdagen?

5. Prata om rätt saker

Du blir arg när människor pratar om fel saker. Det är okej att prata om hur mycket en skattesänkning kostar samhället, men varför ska folk ställa frågor som "hur mycket invandring tål Sverige". Vi kan bara ha en öppen och fri debatt om folk lär sig att prata om rätt saker och ställa frågor på rätt sätt. Du vägrar att acceptera att människor vill prata om sådant som inte passar.

6. Uthängningar är så jävla fel

Som en sann antirasist tycker du det är fel att hänga ut människor offentligt bara för att de gjort något brottsligt. Alla kan vi göra fel. Därför är det bra att Expressen visar namn, bild och adress på vilka som tycker fel och skriver på fel sajter. Genom att vi alla kan se vilka dessa människor är så kan vilken antirasist som helst göra något i kampen mot att förhindra uthängningar. Det är inte metoderna som är viktiga, det är resultatet.

7. Alla har rätt till Sveriges välfärd

Om man inte är solidarisk med hela omvärlden delar man in människor i olika grupper, vilket inte är okej. Ja, såvida grupperna inte är olika samhällsklasser eller andra former av grupper som vi antirasister själva har bestämt ur ett intersektionalistiskt perspektiv. Någon tycker att välfärd ska gå till de som betalar skatt i Sverige men det är djupt rasistiskt eftersom alla människor inte är lika priviligerade som vi i Sverige. Du hatar också de som påstår att Sverige är bättre än andra länder. Vilka är vi att döma?

8. Våld är egentligen inte okej

Vi är emot våld, egentligen. Men hur ska man bekämpa den onda sidan så länge de tillåts att t ex hålla torgmöten? Det är rent livsfarligt om människor får höra vad de säger. Därför är det viktigt att blåsa i vuvuzelor, kasta ägg och böcker samt göra vad man kan för att förhindra rasisterna att ens yppa sig offentligt. Sann antirasism kan inte vinna poänger genom att bara ta debatter, tvärtom måste man hindra fel människor från att yttra sig. Om inte annat för yttrandefrihetens skull.

9. Vägra ta debatten

Genom att debattera med rasister gör vi deras åsikter legitima, folk kan ju tro att det är okej att tycka vissa saker. Det är inte okej att tycka vad som helst eller att prata om vad som helst, folk har typ missuppfattat yttrandefrihet. Därför är vi stolta över att inte ta debatter, mer än med oss själva. Vi diskuterar gärna antirasistiska och anti-kapitalistiska saker internt med varandra. Att en del påstår att vi är fega som inte vill ta debatten visar ju bara hur skev verklighetsbild de har.

10. Bekämpa allt som är odemokratiskt

När människor röstar på fel parti blir det per automatik odemokratiskt. Rasisterna menar att demokrati handlar om att vem som helst ska få tycka vad som helst, och därigenom rösta för den åsikten. Detta är så fel som det kan bli. Om folk röstar på ett rasistiskt parti får vi ett rasistiskt samhälle och det är en jävla skillnad på ett rasistiskt och ett demokratiskt samhälle. Därför, för att skydda demokratin, måste vi hindra människor från att rösta fel.

Chang Frick

Attacken mot Peter Wolodarski och DN

Nedan reportage skrev min kompis Sabina i förhoppningen att Dagens Media skulle vilja ta in den. Wicklin uppfattade att Sabina jobbar för DM, men så är inte fallet. Vi ber om ursäkt om något varit otydligt. DM valde att publicera en bild som min kompis William tog, men eftersom DM skrev en egen artikel valde jag att publicera Sabinas text här på min blogg. /Chang

Under måndagen hölls en demonstration mot publiceringen av en uppmärksammad DN-annons, marknadsföringen av en bok med kontroversiella fakta om Sveriges invandring.

- Siffrorna i sig är inte konstiga, det är sammanhanget som är problematiskt, säger Martin Wicklin, reporter från Medierna i P1.

Ett femtiotal personer hade samlats på Medborgarplatsen för att lyssna på flertalet välkända debattörer såsom Carolina Farraj, Bilan Osman och Elisabeth Ohlson Wallin vilka reagerat kraftigt mot DN-annonsen som publicerades i gårdagens DN.

  - Annonsen i DN är en stor del i ett maskineri där rasismen i Sverige görs rumsren. Vi vill stoppa det. Hur mycket rasism tål Sverige, frågade sig talaren Sara Abdollahi.

Wolodarski blind för rasism

Aida Paridad, känd från Brottscentralen på Aftonbladet menade att Wolodarski är blind för rasism.

- Vissa har beskyllt DN för att bara tänka på sina annonsintäkter. Pengar är inte anledningen till att Sveriges största och mest etablerade morgontidning publicerar en annons för en gravt rasistisk bok. Det handlar om att rasismen är så normaliserad att Peter Wolodarski själv inte ens kan se hur gravt rasistisk den här boken är.

Vill bara lära av historien så länge det handlar om judar

Aida Paridad fortsätter den hårda sågningen av Peter Wolodarski på DN.

- För Wolodarski så kanske den invandrings- och flyktingsfientliga rasismen är så pass vanlig så den är okej. Och kanske har han hört lögnen så många gånger att han börjar misstänka att den är sann. För utifrån vad jag sett av det han bojkottat tidigare så verkar det som att han bara vill lära sig av historien så länge som det är judar och inte potentiella muslimer som är föremål för rasismen.

Högt tonläge och hårda ord

Demonstrationen lockade även Sveriges Radios eget mediegranskande program Medierna i P1. Och reportern Martin Wicklin konstaterade att debatten kring invandringsfrågorna är känslig i Sverige.

- Det har varit ett högt tonläge, och många hårda ord på twitter.

Den tidigare SVT-reportern Gunnar Sandelin, en av författarna till den uppmärksammade boken, menar att den endast innehåller fakta och statistik från välkända myndigheter såsom SCB och Migrationsverket.

Inte siffrorna utan sammanhanget som väcker reaktioner

Samtidigt är det inte statistiken i sig som skapat de starka reaktionerna, utan själva sammanhanget, men du får fråga dem som demonstrerar säger Martin Wicklin från Medierna i P1.

- Det är problematiskt att klumpa ihop människor med olika bakgrund och gemensamt kalla dem för invandrare, säger han.

Han får medhåll från Faryana Asghari, medlem i Asylrörelsen, aktiv socialdemokrat och en av dem som höll tal på medborgarplatsen.

- Siffrorna må vara rätt men man måste sätta dem i rätt sammanhang. Vi har råd med invandringen men vi måste fördela resurserna jämnt, säger hon.

Text: Sabina Arvidsson

Video: Chang Frick

Sharing is caring - men glöm inte ange källa!