söndag 12 september 2010

Det blidde en studiecirkel :)

Först måste jag säga att allt börjar kännas overkligt. Sju procent i United Minds en vecka innan val, trenden går uppåt och aldrig förr har jag sett en sådan mobilisering och kämparglöd i ett parti. Som Linus Bylund så ofta sjunger, "vi är på gång nu".

Just nu går låten "Det finns inga ord" med Kent från skivan "Röd" på repeat. Av någon anledning så lyssnar jag alltid på bandet Kent i samband med att man jobbar hårt med något, likadant var det innan när jag satt i grävmaskinen och tävlade mot mig själv i hur mycket jag hann med från den ena dagen till den andre. Då var det gitarr-riffen i Hagnesta Hill som ljöd ur min iPod.

För de som var med i Malmö idag så vet ni redan om att vi flyttade vårt arbetsmarknadspolitiska möte. Eftersom det är en vecka innan valet så visste vi från början att inte så många skulle kunna komma, däremot så ville både jag, Bjarne och Mikael Eskilandersson gärna försöka få igång en lite djupare diskussion kring en av valrörelsens viktigaste frågor.

Vi börjar bli rätt många personer inom partiet som mer eller mindre känner att vi kan tillföra en del i debatten kring arbetsmarknadspolitik. Oavhängigt integration eller assimilation, islam eller kristendom, hög eller låg skatt, så kommer vi aldrig ifrån att ett arbete att gå till och ett hopp om framtiden är direkt avgörande för många människor när de röstar. Det är en viss känsla när man vaknar på morgonen med vetskapen att man har ett jobb att gå till, när man möter grannen på väg ner i trappuppgången, sätter sig i bilen för att direkt gå ur den igen och skrapa rutan fri från is. Man är någon, man behövs och man har förväntningar på sig.

Kontentan av vårt möte idag i Malmö var att vi ska fortsätta träffas, engagera fler och på allvar ta till oss de erfarenheter och idéer som finns inom partiet. Vi måste bli fler som går till jobbet istället för fler i utanförskap. Vägen dit är full av utmaningar och jag ska villigt erkänna att Alliansen är på rätt väg i sina resonemang kring företagande och arbete. Det är en absolut förutsättning för välfärd. Tyvärr missar Alliansen övriga frågor som rör trygghet, kriminalpolitik och framför allt den havererade invandringspolitiken.

Jag är glad att SD ställer sig bakom Alliansens jobbskatteavdrag. Jag är också glad att SD vill utöka antalet undantag i LAS. Likaså är jag glad över att SD vill införa lärlingsjobb som en generell anställningsform. Samtidigt är vi ensamma om att våga reformera en kostsam invandringspolitik, på så vis kan vi finansiera vad vi kallar en "återupprättad välfärd".
Vi vågar helt enkelt gå ett steg längre i politiken, något jag tror kommer hjälpa till att vända Sverige åt rätt håll vad det lider. Som i allt annat är det den som vågar ta första steget som blir utskälld innan resten vågar hänga på.

Sverigedemokraterna visar vägen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

MediaCreeper