Till många människors stora glädje och ännu fler personers förtret så är undertecknad i full gång med att rodda igång en kulturförening som kommer vara farligt intimt kopplat till SDU, allt efter William Petzälls initiativ.
Detta torde åsamka många långa inlägg och utlägg samt konsekvensanalyser från våra kära vapendragare i den kulturpolitiska etern. Det är inte ofta jag lovar något, men nog fasiken kommer vi bli föremål för kritik, beundran, hånskratt, glada miner, mindre glada miner men inte minst är jag övertygad om att vi kan väcka debatt, vilket i slutändan är mitt personliga största syfte.
I min värld kan allt vara kultur, oavsett om vi snackar om Eddie Meduzas fyllevisor eller om vi pratar om Beethovens fiolkonsert. Vem visste förresten att Smetana befann sig i Göteborg när han skrev det kända stycken "Die Moldau"?
Inledningsvis finns planer och funderingar på att starta en teatergrupp där vi kan skildra samtida politiska frågor genom ett manus och en regissörs fingertoppskänsla. Kan bli både flipp och flopp, men att vi kommer ha roligt på resans gång i ett sådant projekt betvivlar jag inte en sekund. Inte minst när alla avdankade kulturelitister ska såga oss längs med fotknölarna, inte på grund av innehållet kanske, utan just för att det är vi. Mången skratt förlänger livet! :)
Ett lämpligt namn på föreningen kunde vara "Kulturkriget", för det bör i det närmaste vara en beskrivning av planerna jag smider. Må det självförnekande högtravande etablissemanget darra på manchetten när SDU spänner bågen för att punktera deras sista urvattnade argument!
måndag 29 november 2010
söndag 28 november 2010
Den svenska kulturen
Hej!
Jag måste bli bättre på att uppdatera den här bloggen. Iallafall, i onsdags höll jag en liten annorlunda demonstration mot Stockholms Poesifestival som blev rätt uppmärksammad. Tydligen ligger kulturfrågor i tiden, eller så har debatten varit allt för tråkig och syrefattig. Helt klart finns ett intresse av att SDU och även moderpartiet ger sig in på allvar och kritiserar dagens flumretorik bland allsköns kulturelitister.
Jag får även nämna att jag hittat en ny vän, Alexander Bengtsson på Expo. Även om vi är varandras politiska motpoler i någon mening så måste jag erkänna att det är en kul grabb som har många bra tips och idéer att komma med. Tänka sig vad "möten mellan människor" kan åstadkomma ;) Haha.
Fick en länk till Per Wirténs blogg, en journalist som bland annat arbetar på Expressen. Per verkar vara en variant av Madeleine Grive, dvs han ska försöka använda Vilhelm Moberg som ett argument EMOT vår politik. Uppenbarligen så verkar människor som Per och Madeleine tro stenhårt på sina fördomar om att en Sverigedemokrat skulle vara obildad.
Vad de inte förstår är att människor som Moberg vågade ställa sig upp mot det dåvarande etablissemanget och gå på tvären med rådande politik / kultur eller vad det nu kunde handla om. Och vilka gör samma sak idag? Vilka är det som blir ständigt kritiserade och dumförklarade av "etablissemanget"? Jag vet en sak, både Madeleine och Per kommer möjligen nämnas i förbifarten i framtidens historieböcker, medan några andra lär få betydligt större utrymme.
Det kanske helt enkelt svider när man målat in sig i hörnet och upptäcker att man är fast, vad vet jag.
Jag måste bli bättre på att uppdatera den här bloggen. Iallafall, i onsdags höll jag en liten annorlunda demonstration mot Stockholms Poesifestival som blev rätt uppmärksammad. Tydligen ligger kulturfrågor i tiden, eller så har debatten varit allt för tråkig och syrefattig. Helt klart finns ett intresse av att SDU och även moderpartiet ger sig in på allvar och kritiserar dagens flumretorik bland allsköns kulturelitister.
Jag får även nämna att jag hittat en ny vän, Alexander Bengtsson på Expo. Även om vi är varandras politiska motpoler i någon mening så måste jag erkänna att det är en kul grabb som har många bra tips och idéer att komma med. Tänka sig vad "möten mellan människor" kan åstadkomma ;) Haha.
Fick en länk till Per Wirténs blogg, en journalist som bland annat arbetar på Expressen. Per verkar vara en variant av Madeleine Grive, dvs han ska försöka använda Vilhelm Moberg som ett argument EMOT vår politik. Uppenbarligen så verkar människor som Per och Madeleine tro stenhårt på sina fördomar om att en Sverigedemokrat skulle vara obildad.
Vad de inte förstår är att människor som Moberg vågade ställa sig upp mot det dåvarande etablissemanget och gå på tvären med rådande politik / kultur eller vad det nu kunde handla om. Och vilka gör samma sak idag? Vilka är det som blir ständigt kritiserade och dumförklarade av "etablissemanget"? Jag vet en sak, både Madeleine och Per kommer möjligen nämnas i förbifarten i framtidens historieböcker, medan några andra lär få betydligt större utrymme.
Det kanske helt enkelt svider när man målat in sig i hörnet och upptäcker att man är fast, vad vet jag.
söndag 12 september 2010
Det blidde en studiecirkel :)
Först måste jag säga att allt börjar kännas overkligt. Sju procent i United Minds en vecka innan val, trenden går uppåt och aldrig förr har jag sett en sådan mobilisering och kämparglöd i ett parti. Som Linus Bylund så ofta sjunger, "vi är på gång nu".
Just nu går låten "Det finns inga ord" med Kent från skivan "Röd" på repeat. Av någon anledning så lyssnar jag alltid på bandet Kent i samband med att man jobbar hårt med något, likadant var det innan när jag satt i grävmaskinen och tävlade mot mig själv i hur mycket jag hann med från den ena dagen till den andre. Då var det gitarr-riffen i Hagnesta Hill som ljöd ur min iPod.
För de som var med i Malmö idag så vet ni redan om att vi flyttade vårt arbetsmarknadspolitiska möte. Eftersom det är en vecka innan valet så visste vi från början att inte så många skulle kunna komma, däremot så ville både jag, Bjarne och Mikael Eskilandersson gärna försöka få igång en lite djupare diskussion kring en av valrörelsens viktigaste frågor.
Vi börjar bli rätt många personer inom partiet som mer eller mindre känner att vi kan tillföra en del i debatten kring arbetsmarknadspolitik. Oavhängigt integration eller assimilation, islam eller kristendom, hög eller låg skatt, så kommer vi aldrig ifrån att ett arbete att gå till och ett hopp om framtiden är direkt avgörande för många människor när de röstar. Det är en viss känsla när man vaknar på morgonen med vetskapen att man har ett jobb att gå till, när man möter grannen på väg ner i trappuppgången, sätter sig i bilen för att direkt gå ur den igen och skrapa rutan fri från is. Man är någon, man behövs och man har förväntningar på sig.
Kontentan av vårt möte idag i Malmö var att vi ska fortsätta träffas, engagera fler och på allvar ta till oss de erfarenheter och idéer som finns inom partiet. Vi måste bli fler som går till jobbet istället för fler i utanförskap. Vägen dit är full av utmaningar och jag ska villigt erkänna att Alliansen är på rätt väg i sina resonemang kring företagande och arbete. Det är en absolut förutsättning för välfärd. Tyvärr missar Alliansen övriga frågor som rör trygghet, kriminalpolitik och framför allt den havererade invandringspolitiken.
Jag är glad att SD ställer sig bakom Alliansens jobbskatteavdrag. Jag är också glad att SD vill utöka antalet undantag i LAS. Likaså är jag glad över att SD vill införa lärlingsjobb som en generell anställningsform. Samtidigt är vi ensamma om att våga reformera en kostsam invandringspolitik, på så vis kan vi finansiera vad vi kallar en "återupprättad välfärd".
Vi vågar helt enkelt gå ett steg längre i politiken, något jag tror kommer hjälpa till att vända Sverige åt rätt håll vad det lider. Som i allt annat är det den som vågar ta första steget som blir utskälld innan resten vågar hänga på.
Sverigedemokraterna visar vägen!
Just nu går låten "Det finns inga ord" med Kent från skivan "Röd" på repeat. Av någon anledning så lyssnar jag alltid på bandet Kent i samband med att man jobbar hårt med något, likadant var det innan när jag satt i grävmaskinen och tävlade mot mig själv i hur mycket jag hann med från den ena dagen till den andre. Då var det gitarr-riffen i Hagnesta Hill som ljöd ur min iPod.
För de som var med i Malmö idag så vet ni redan om att vi flyttade vårt arbetsmarknadspolitiska möte. Eftersom det är en vecka innan valet så visste vi från början att inte så många skulle kunna komma, däremot så ville både jag, Bjarne och Mikael Eskilandersson gärna försöka få igång en lite djupare diskussion kring en av valrörelsens viktigaste frågor.
Vi börjar bli rätt många personer inom partiet som mer eller mindre känner att vi kan tillföra en del i debatten kring arbetsmarknadspolitik. Oavhängigt integration eller assimilation, islam eller kristendom, hög eller låg skatt, så kommer vi aldrig ifrån att ett arbete att gå till och ett hopp om framtiden är direkt avgörande för många människor när de röstar. Det är en viss känsla när man vaknar på morgonen med vetskapen att man har ett jobb att gå till, när man möter grannen på väg ner i trappuppgången, sätter sig i bilen för att direkt gå ur den igen och skrapa rutan fri från is. Man är någon, man behövs och man har förväntningar på sig.
Kontentan av vårt möte idag i Malmö var att vi ska fortsätta träffas, engagera fler och på allvar ta till oss de erfarenheter och idéer som finns inom partiet. Vi måste bli fler som går till jobbet istället för fler i utanförskap. Vägen dit är full av utmaningar och jag ska villigt erkänna att Alliansen är på rätt väg i sina resonemang kring företagande och arbete. Det är en absolut förutsättning för välfärd. Tyvärr missar Alliansen övriga frågor som rör trygghet, kriminalpolitik och framför allt den havererade invandringspolitiken.
Jag är glad att SD ställer sig bakom Alliansens jobbskatteavdrag. Jag är också glad att SD vill utöka antalet undantag i LAS. Likaså är jag glad över att SD vill införa lärlingsjobb som en generell anställningsform. Samtidigt är vi ensamma om att våga reformera en kostsam invandringspolitik, på så vis kan vi finansiera vad vi kallar en "återupprättad välfärd".
Vi vågar helt enkelt gå ett steg längre i politiken, något jag tror kommer hjälpa till att vända Sverige åt rätt håll vad det lider. Som i allt annat är det den som vågar ta första steget som blir utskälld innan resten vågar hänga på.
Sverigedemokraterna visar vägen!
torsdag 26 augusti 2010
Malmö den 4:e September
Då var lokal bokad i Malmö den 4:e September, och detaljerna runt arrangemanget börjar falla på sin plats. Det är ingen större hemlighet att arbetsbelastningen är ganska stor i valrörelsens slutskede, varför information om saker kan dröja något.
Iallafall kommer en kallelse till medlemmar i SDU och även SD. På agendan kommer jag tillsammans med en inbjuden gäst att tala om arbetsmarknadspolitik, företagande och hur vi kan få fler ungdomar i arbete, samt vilka reformer vi går till val på. Bland annat kommer vi diskutera LAS, titta på hur det fungerar i Danmark men även en kort förklaring på hur man som "relativt" ung kan starta företag.
Vi kommer även berätta mer om vår ambition att införa en generell anställningsform för lärlingar.
Iallafall kommer en kallelse till medlemmar i SDU och även SD. På agendan kommer jag tillsammans med en inbjuden gäst att tala om arbetsmarknadspolitik, företagande och hur vi kan få fler ungdomar i arbete, samt vilka reformer vi går till val på. Bland annat kommer vi diskutera LAS, titta på hur det fungerar i Danmark men även en kort förklaring på hur man som "relativt" ung kan starta företag.
Vi kommer även berätta mer om vår ambition att införa en generell anställningsform för lärlingar.
söndag 15 augusti 2010
SD och jobben
Även om invandringsfrågan aldrig varit mer aktuell än nu så kan man än dock inte undgå jobbfrågor, synnerligen inte när vi har en historiskt hög ungdomsarbetslöshet. Nu menar både jag och SD att frågor rörande arbetsmarknaden och invandring hänger ihop vilket egentligen är ganska logiskt.
Dess fler människor som bor i Sverige, dess fler arbetsplatser kommer vi behöva. När utbudet av arbetskraft överstiger efterfrågan på arbete får vi arbetslöshet. Arbetslöshet kostar pengar för samhället, för även om man är utan jobb så måste man ändå äta, bo någonstans etc. Detta löser vi i Sverige normalt genom bidrag och a-kassa istället för att folk ska behöva svälta.
Dock, bidrag och a-kassa kostar pengar. De som får betala är de som har arbete. Betalningen sker via skattsedeln. Systemet fungerar ganska vettigt så länge alla som kan verkligen bidrar och att ingen medvetet utnyttjar vårt välfärdssystem.
Tyvärr ser inte verkligheten ut på detta viset. Dels flyttar det in många människor till Sverige som hamnar helt utanför samhället. Detta kallar vi utanförskap. Trots massiva försök och integrationsprojekt så lyckas samhället och nuvarande politiker inte att sysselsätta de människor som står längst ifrån arbetsmarknaden.
Samtidigt som många invandrare är arbetslösa så gäller samma sak för många ungdomar. En del av förklaringen kan även stavas "LAS", men det är inte LAS ensamt som står för många av arbetsmarknadens problem. LAS hindrar rörlighet på arbetsmarknaden, men vi behöver ytterligare något för att komma tillrätta med arbetslösheten. Vi behöver fler arbetsplatser om alla i Sverige ska ha ett arbete att gå till.
Om detta och Sverigedemokraternas syn på arbetsmarknadspolitik har jag tänkt prata om i Malmö den 4:e September. Nu är ingenting spikat ännu, eftersom vi inte bokat lokal ännu eller annonserat om det. Men jag meddelar givetvis här på bloggen så snart allt har klaffat med den biten!
Dess fler människor som bor i Sverige, dess fler arbetsplatser kommer vi behöva. När utbudet av arbetskraft överstiger efterfrågan på arbete får vi arbetslöshet. Arbetslöshet kostar pengar för samhället, för även om man är utan jobb så måste man ändå äta, bo någonstans etc. Detta löser vi i Sverige normalt genom bidrag och a-kassa istället för att folk ska behöva svälta.
Dock, bidrag och a-kassa kostar pengar. De som får betala är de som har arbete. Betalningen sker via skattsedeln. Systemet fungerar ganska vettigt så länge alla som kan verkligen bidrar och att ingen medvetet utnyttjar vårt välfärdssystem.
Tyvärr ser inte verkligheten ut på detta viset. Dels flyttar det in många människor till Sverige som hamnar helt utanför samhället. Detta kallar vi utanförskap. Trots massiva försök och integrationsprojekt så lyckas samhället och nuvarande politiker inte att sysselsätta de människor som står längst ifrån arbetsmarknaden.
Samtidigt som många invandrare är arbetslösa så gäller samma sak för många ungdomar. En del av förklaringen kan även stavas "LAS", men det är inte LAS ensamt som står för många av arbetsmarknadens problem. LAS hindrar rörlighet på arbetsmarknaden, men vi behöver ytterligare något för att komma tillrätta med arbetslösheten. Vi behöver fler arbetsplatser om alla i Sverige ska ha ett arbete att gå till.
Om detta och Sverigedemokraternas syn på arbetsmarknadspolitik har jag tänkt prata om i Malmö den 4:e September. Nu är ingenting spikat ännu, eftersom vi inte bokat lokal ännu eller annonserat om det. Men jag meddelar givetvis här på bloggen så snart allt har klaffat med den biten!
torsdag 22 juli 2010
Isterband och Champagne
Det har varit lite diskussioner kors och tvärs om att Philip Wendahl råkade samtala med Jimmie Åkesson under trevliga former på Burmeister (Visby). Jag råkade själv sitta bredvid i soffan, och jag kan lugna alla sensationslystna journalister om att Philips återgivning av samtalet i princip stämmer. Philip delar många sakfrågor med SD, även om han har en annan ideologisk utgångspunkt. Men eftersom Philip både är mörkhyad och homosexuell så vill inte rasist-stämpeln låta sig fastna lika enkelt på Philip som den kanske gör på andra... vad vet jag?
Lite samma sensationsvärde verkar det vara att jag gärna stöder min polare Erik Tell. Trots att jag och Erik utgår från helt olika ideologier (jag är så blå som man kan vara, Erik är så röd som man kan bli), så har vi en samsyn i många sakfrågor. Och visst, de som känner mig vet att jag gillar att göra saker lite på jävelskap, och att lyfta fram en kompis från Kp går delvis under det syftet. Men det finns också ett mått av allvar. Jag och Erik har samsyn i många frågor, framför allt delar vi ett intresse kring husmanskost, och då blir det lite extra spännande att kunna göra politik av det intresset. Synnerligen när Kristianstad går under parollen "Spirit of Food".
Men för att knyta ihop säcken ordentligt, så ska jag även bjuda in Philip på isterbandsprovning.
Då har vi en kommunist, en liberal och en nationalist som äter isterband ihop. Vad säger ni nu alla ni sensationshysteriker? Va, va, va?
Lite samma sensationsvärde verkar det vara att jag gärna stöder min polare Erik Tell. Trots att jag och Erik utgår från helt olika ideologier (jag är så blå som man kan vara, Erik är så röd som man kan bli), så har vi en samsyn i många sakfrågor. Och visst, de som känner mig vet att jag gillar att göra saker lite på jävelskap, och att lyfta fram en kompis från Kp går delvis under det syftet. Men det finns också ett mått av allvar. Jag och Erik har samsyn i många frågor, framför allt delar vi ett intresse kring husmanskost, och då blir det lite extra spännande att kunna göra politik av det intresset. Synnerligen när Kristianstad går under parollen "Spirit of Food".
Men för att knyta ihop säcken ordentligt, så ska jag även bjuda in Philip på isterbandsprovning.
Då har vi en kommunist, en liberal och en nationalist som äter isterband ihop. Vad säger ni nu alla ni sensationshysteriker? Va, va, va?
tisdag 20 juli 2010
Sverige måste vara en illusion
Jag noterar en krönika i Borås Tidning där Lennart Hjelmstedt raljerar över svensk historieskrivning. Kontentan av hans illa genomtänkta resonemang blir att vi behöver en ny sorts historieskrivning av sådan karaktär så vi inte riskerar att ge nationalister vatten på sin kvarn.
Tänk vad hemskt om människor känner en stolthet över Sveriges historia, usch och fy. Eller ännu värre, tänk om Svensson har vetskapen om att Sverige varit en stormakt en gång i tiden och att Sverige som nation är unik på många sätt. Måtte folk begripa att Sverige egentligen bara är en illusion skapad av trångsynta främlingsfientliga krafter!
Just därför menar Hjelmstedt att vi behöver en ny historieskrivning av sådan art att man inte med enkelhet kan känna en stolthet över att tillhöra Sverige. Det låter visserligen logiskt med tanke på att tidsandan vi idag lever i handlar om att skämmas över sitt ursprung - förutsatt att man är svensk. Eller som Hjelmstedt så klämkäckt konstaterar, hela sverige är egentligen ett historiskt hopkok av invandrare, så något egentligt svenskt finns inte.
Jag undrar om man resonerar likadant i USA, att de förenta staterna egentligen inte finns eftersom det är ett hopkok av invandring? Det är ännu mer pinsamt att Hjelmstedt verkar vara något kritisk till genusvetare som vill sätta sin prägel på historieskrivningen samtidigt som han mellan raderna likväl kunnat påstå att Sverige bara är en "social konstruktion".
Apropå invandring till USA och den svenska historien så känns det passande att citera Vilhelm Moberg.
Utdrag ur "Svensk Strävan"
"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner fler än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomling rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.
Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här."
Tänk vad hemskt om människor känner en stolthet över Sveriges historia, usch och fy. Eller ännu värre, tänk om Svensson har vetskapen om att Sverige varit en stormakt en gång i tiden och att Sverige som nation är unik på många sätt. Måtte folk begripa att Sverige egentligen bara är en illusion skapad av trångsynta främlingsfientliga krafter!
Just därför menar Hjelmstedt att vi behöver en ny historieskrivning av sådan art att man inte med enkelhet kan känna en stolthet över att tillhöra Sverige. Det låter visserligen logiskt med tanke på att tidsandan vi idag lever i handlar om att skämmas över sitt ursprung - förutsatt att man är svensk. Eller som Hjelmstedt så klämkäckt konstaterar, hela sverige är egentligen ett historiskt hopkok av invandrare, så något egentligt svenskt finns inte.
Jag undrar om man resonerar likadant i USA, att de förenta staterna egentligen inte finns eftersom det är ett hopkok av invandring? Det är ännu mer pinsamt att Hjelmstedt verkar vara något kritisk till genusvetare som vill sätta sin prägel på historieskrivningen samtidigt som han mellan raderna likväl kunnat påstå att Sverige bara är en "social konstruktion".
Apropå invandring till USA och den svenska historien så känns det passande att citera Vilhelm Moberg.
Utdrag ur "Svensk Strävan"
"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner fler än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomling rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.
Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
