Den stora stötestenen - Del 1

De senaste dagarna har jag varit förkyld och därav synnerligen trött och slö. För att bota rastlöshet så blir det att man spenderar tid både på att sitta vid datorn och jaga runt katten i lägenheten (vilken för övrigt brukar ge igen när det är dags att sova).

Jag bestämde mig för att hälsa på en gammal kompis på gamlegården. Eller rättare sagt, den första familjen jag lärde känna när jag flyttade till Kristianstad för en sex-sju år sedan. Mannen och frun är från Irak, och de har tre barn. Det slog mig vad tiden går, sist jag såg ungarna så var den äldste på sin höjd i förskoleåldern och nu gick hon i femte klass.

I vilket fall som så var min tanke med besöket att passa på att ställa frågor om Islam. Det är ingen nyhet att inom Sverigedemokraterna så finns det en skarp kritik mot det man kallar "Islamiseringen" av Sverige. Vissa menar att Islam som religion och även politisk ideologi inte alls hör hemma i skandinavien.

I varje fall, det blev ett långt besök. Jag återkommer till diskussionerna kring Islam lite senare. Innan jag kom till frågor runt religion så förklarade jag mitt politiska engagemang. Bland annat redogorde jag över min uppfattning om att vi måste minska invandringen till Sverige radikalt, att vi måste ställa krav på invandrare (och även svenskar med för den delen) och framför allt att människor måste komma bort från bidragsberoende och in i arbete. Bland annat förklarade jag hur LAS fungerar och varför jag är kritisk till den lagens utformning eftersom det drabbar främst unga människor i arbetslivet. Sist in - först ut. Och det där drabbar även många nyanlända invandrare.

Kanske inte helt oväntat så höll mina vänner från Irak med mig i samtliga av dessa frågor. Det är helt naturligt att vara kritisk mot invandring och vilja så att säga "skicka hem" kriminella invandrare om man pratar med vanliga "svensson-muslimer". Det är väl snarare när man möter samhällsläraren i skolan, när man läser dagstidningen eller lyssnar på vissa politiska debatter som man förstår att sådana åsikter är jättehemska, "rasistiska" och "främlingsfientliga".

Dock blir det inte mycket diskussion kring frågor där man i princip är helt överrens. Så jag fortsatte deklarera mina ståndpunkter och resonemang, någonstans måste en stötesten finnas.

Jag vet inte om jag ska kalla det stötesten, men skattefrågan och frågan om jobb var betydligt viktigare att belysa, än om man exempelvis ska utvisa invandrare som ljuger för att få uppehållstillstånd. Sådana frågor var i det närmaste självklart. Enligt Islam är det "Haram", dvs förbjudet att ljuga, även inne i migrationsverkets lokaler. Jag förklarade att min uppfattning bygger på en politik där vi kan sänka skatter, minska byråkrati och förenkla regler för företag. Sådana reformer i samhället ökar möjligheterna för företag att växa, och då kan även nya arbeten skapas. För en invandrare är det extra viktigt att man lär sig språket, lär känna människorna i det nya landet och till stor del även kan ta till sig kulturen. För att vara lite pedagogisk så frågade jag dem vad som krävs av mig om jag ska kunna arbeta och bo i Irak. Vad behöver jag lära mig för att inte stå utanför det Irakiska samhället. Inte helt oväntat så finns det många områden där en svensk är tvungen att helt "tänka om", om man skulle vilja fungera i ett irakiskt samhälle. Min poäng gick fram iallafall, att samma tankesätt krävs i Sverige om vi ska få våra nya medborgare i arbete och framför allt få in människor i samhället. Min syn i frågan är även att individen har ett större ansvar än samhället. Man kan aldrig tvinga en människa att "lära" sig något, att "ta seden dit man kommer", utan sådana saker är alltid upp till var och en. Däremot är det enligt mig viktigt att samhället kan fungera som en resurs för de människor som menar allvar, som vill bli en del av samhället. Jag lägger mer än gärna en extra skattekrona på att hjälpa människor som verkligen vill ta till sig Sverige, precis som att jag är villig att lägga en och annan skattekrona på en enkel flygbiljett till de som uppenbarligen ger blanka fan i att bli en del av samhället.

I varje fall, försökte jag förklara att kritiken mot Islam som religion växer. Inte minst i det parti jag själv företräder. Någonstans känner jag att jag själv behöver lära mig mer om Islam för att själv kunna bedöma den kritik, de resonemang och även åsikter som jag möter i mitt eget parti. Och den diskussionen blev mer intressant än både SD, invandringsstopp och skatter. Mer om det i del 2.