Det märktes igår både under och efter debatten att valrörelsen börjar komma igång på allvar. En fullsatt lokal och ett stort medialt intresse skvallrade om att Sverigedemokraterna allt mer kommer ligga i fokus detta året. Björn Söder levererade sina åsikter och argument på det sätt bara han kan göra. Jag får ändå erkänna att Anders Åkesson många gånger kan motivera sig ganska väl i en debatt, de gånger han undviker att dra till med känsloargumenten. Då upplevde jag honom bara som jobbig.
Även Björn har sina sidor, synnerligen när hans temperament börjar skruvas upp. Men vad är en debatt utan personligheter?
Själv stod jag en lång stund efteråt och diskuterade politik med några miljöpartister. Inte minst hade jag en lång diskussion med en tjej i min ålder vilken jag uppfattade var en miljöpartist. Även om det finns många fördomar och förutfattade meningar om SD:are så förstår jag att vi börjar bli allt mer intressanta även ur andra politikers ögon. En fråga jag bland annat fick var just hur det kan komma sig att folk röstar på ett sådant parti som vårt? Hur enkelt det än må vara att svara på den frågan, så vill våra politiska motståndare bara inte se den verklighet som allt fler av väljarna upplever dagligen.
En stor eloge dock till de från Mp jag snackade med. De tog sig tid att lyssna och de tog sig även tid att förklara sina resonemang. För oavsett vilken åsikt man har, så är det någonstans i samtalet man lär sig att även förstå andra, och då tror jag även att vi kan förnya och utveckla politiken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar