Östermalmskyrkan på rätt väg

I dag i Kristianstadsbladet står det att läsa om Wegatha och Sirak från Eritrea, som fått hjälp genom Östermalmskyrkan att komma in i det svenska samhället. Om jag uppfattar artikeln rätt så har Wegatha och Sirak kommit hit som flyktingar, dock står det "nyanlända" i tidningsartikeln.

Det jag vill uppmärksamma är att kyrkan spelar en aktiv roll här, man hjälper två människor in i samhället genom en kristen grund. Sirak säger också att han vill bli ingenjör och idrottstränare.
Lyckas Sirak med de målen, och om han verkligen kommer in i samhället och fungerar som vilken svensk som helst, då är det tal om assimilation. Jag tror att han är på god väg då han uppenbarligen delar den kristna värdegrunden, vilket vårt land i botten vilar på.

Eritrea är ett land där religionsfrihet inte är en självklarhet. Från statligt håll godkänns fyra religioner, Islam, Ortodoxa kyrkan, Katolska Kyrkan och Evangeliska Kyrkan. Andra religioner får söka tillstånd om de vill etablera sig i landet. Redan där får jag en aning om hur det är att leva i Eritrea.

Det som fångar mitt intresse är framför allt att det är långt ifrån problemfritt med att "integrera" (de flesta tänker nog på assimilation här) nyanlända människor. Jag tror att en förutsättning är att individer själva har en önskan om att starta om livet på nytt, och att ta till sig svenska värderingar och levnadssätt, för att kunna fungera på bästa sätt i samhället.

Kanske är det den kristna värdegrunden som får mig att tro på att Sirak och Wegatha mycket väl kan lyckas i Sverige. För det är långt ifrån alla "nyanlända" som faktiskt kommer in i samhället. Politiken spelar en viktig roll, men den viktigaste rollen tror jag alltid ligger på han eller hon som kommer hit.

I vilket fall som så önskar jag de bägge kan hitta en bra framtid i Sverige, och att de i framtiden kan bli en tillgång även för landet. För visst behöver vi ingenjörer, även i framtiden?